Och just nu börjar allt vackla rejält här med att vi kanske inte flyttar ändå. Jag blir lite lätt trött på hur allt kan vända i ett svep. Jag tål inte när mina livsbeslut ligger i andras händer. Det är inget jag orkar stå ut med.
Mitt jobb gick just från 40% arbete till 60% arbete utan att vi ens har mer att göra. Och nu kanske vi inte kan flytta heller. Nått mer?
Nu kom ena dottern hem, så istället tänker jag gå ut och promenera med henne för att lugna ner mig lite. Känner att jag är så upprörd just nu att jag vill skrika rätt ut.
Hörs sen