God morgon fredag!
Idag är jag ledig och det känns mer än otroligt skönt. Jag hade tänkt att stanna hemma hela dagen och bara studera näringslära och leder på kroppen men så lär det inte bli. Min mor ville att vi skulle iväg och hitta på något ute, så antagligen är det så det blir.
Jag har alltid haft svårt att säga nej till mina föräldrar, men nu har jag det mer än någonsin märker jag. Att säga till min mamma att jag behöver stanna hemma och studera och sen om några veckor mista henne, skulle döda mig. Att veta att hon bor ensam, är ensam och har bara en dotter (ett barn) att få sällskap ifrån, att veta att jag sagt nej för att tänka på mig själv och att hon sen försvann från mig. Det kan jag inte leva med. Corona har skadat mig rejält, jag är livrädd att mista mina föräldrar nu, det är inte dags än. Det kommer aldrig att bli dags men jag vill inte mista henne nu, inte när jag inte ens kan vara med in i det sista. Hamnar de på sjukhus så måste de/hon vara där ensam, utan besök. Det är en hemsk situation just nu, verkligen hemsk.
Ja ni hör ju hur mina tankar går. Det är inte lätt nu. Men det gör inget, något jag är van vid, är att inte prioritera mig själv. Jag finns där för alla andra, min make, mina barn, mina föräldrar, men jag tar mig själv i sista hand. Inte bra men då slipper jag dåligt samvete.
Nästan ett litet dystert inlägg faktiskt men jag återhämtar mig snabbt och är snart in the game igen. 🙂
