Det här med Corona har gått så snabbt att man knappt hunnit fatta vad som händer men samtidigt känns det som att det pågått i all evighet. Vi var och köpte lägenhet i Spanien i oktober/november har jag för mig. Vi åkte med flickorna i januari för att visa de vårt nya, andra, hem. Och vi planerade att åka tillbaka i mars, april senast maj. För att få njuta lite, inreda och så, innan sommaren. Nu blev det inte så pga Corona. Spanien är stängt, resor är inställda och människor håller på att förlora sina liv. Det är så hemskt, så tragiskt och jag klagar inte, jag bara ventilerar, tänker högt.
Jag har full förståelse för att vi inte kan flyga nu, för att Spanien är stängd, för att det finns allvarligare saker i livet. Men jag bara saknar Spanien så mycket, börjar få svårt att inse att vi ens äger något där nere. Men det gör vi och jag längtar så att jag spricker. Jag längtar tills vi leker med barnen i havet, reser omkring i området, upptäcker, fikar, äter middag, dansar, springer, tränar, inreder, njuter, solar, busar och allt vi ska göra i Torrevieja.
