I samarbete med Vaccin
I samarbete med Medical. se
Hur känner ni när det kommer till allt det här med Corona? Är ni trötta på att alla pratar om det eller finner ni det viktigt att hålla sig uppdaterad med tanke att det här är vår vardag just nu?
Jag satt fastklistrad vid tv i början, vid nyheter, presskonferens men nu orkar jag inte mer, läser dock nyheter och ser på tv en gång morgon, en gång kväll. Men jobbar man hemma så blir det lite extra mycket, det finns i bakgrunden.
Många hoppas ju på att det ska komma ut ett vaccin som det pratas om, men jag tänker att det får inte gå för fort heller. Vi såg ju hur det slutade med svininfluensan (tror jag det va) där många tog vaccinet och slutade med narkolepsi istället. Det är bra att det får ta sin tid så at de hinner se biverkningar och allt. Då kommer jag våga mig förbi vaccinmottagningen med mina föräldrar och be de ta. Det är ju mest de jag är orolig för.
Jag tror på att vi alla bara behöver vara noga med hygien, vara utomhus mer för att ta friskluft och må bra men också ta hand om våra äldre samt de i riskzonen.
Det roliga är att jag har en bekant i min närhet som är så trött på allt det här med viruset och överallt i sina sociala medier, skriver ut hur vi måste stoppa den här coronahysterin och att det blir bara kaos pga människor sprider om corona. Det enda jag tänker på är att den här personen har svårt att ta in hur allvarligt det faktiskt är.
Min mans syrra förlorade jobbet för att ingen kommer till butikerna längre. Hennes sambo förlorade också jobbet för at ingen äter ute längre. Det är inte pga coronahysteri utan för att många är sjuka och inte kan jobba samt minska spridning av viruset så restaurangen stände. Två föräldrar hemma utan jobb och 6 barn (tre var sedan tidigare) att ta hand om.. ska man säga till de att inte vara hysteriska, att det inte är panik? Min man söker nytt jobb, hans fabrik stänger nu och min man har inte a-kassa. Så han får ingen lön. Om jag nu skulle få gå från mitt jobb (vi har heller inte mycket) så slutar det med att vi också är två föräldrar utan jobb, en utan a-kassa och med en månadskostnad på 15.000kr i hemmet. Ska man säga till oss att inte bli panikslagna? Sen så har min mamma fått gå hem resten av mars och hela april för att hon är i riskzon, utan lön. Som ensam barn så är jag den som ”måste” hjälpe henne med pengar. Försök att fatta att det är rätt pressat just nu, det är inget att leka med, det är inte hysteriskt för att vi tycker att det är kul att göra det så, utan för att det är allvar ute i världen.
Jag blir så trött på folk som inte tar det här på allvar, det är just de som fortsätter spridningen för att de lever på precis som vanligt. Ta det lugnt liksom, chilla några veckor, vad ska hända om du är hemma och bara är lugn i några veckor? Är man så rädd för att se verkligheten eller? Tröttsamt. Ta hand om er, ta hand om medmänniskorna, ta hand om den värld vi lever i. Sverige kommer att blöda, många kommer att förlora sina jobb, många kommer att gå i konkurs, hur kan man inte inse hur allvarligt det är!?
