Jag är väldigt intresserad av psykologi och beteendevetenskap. Vilket i sin tur får mig att undra hur folk fungerar och varför. Jag borde ju helt klart ha studerat beteendevetare bara för att och sen ta det därifrån men nu är det som det är. Jag vet inte ens vad jag skulle jobba som då, utan bara av rent intresse.
Hur som helst så får detta mig att bli mycket nyfiken på den där känslan man ofta får i Sverige, att det sticker i folks ögon när man gör vissa saker. Det sägs ju ”den svenska avundsjukan” av en anledning. Men varför är det så? Varför känner man inte en avundsjuka med ödmjukhet och omtanke utan nästan rent hat och irritation istället?
Det är en sak att säga, jag är avundsjuk på dig för ditten och datten men man hör att personen ändå menar väl. Det är en annan sak att höra små pikar eller undermeningar i det de säger som kommentarerna kan vara på bloggarna ibland.
Jag har två bloggar, jag har snarare haft en annan blogg förut men höll på att avveckla den, men eftersom det fortfarande rullar in jobb där så är det svårt att bara lägga ner något som går bra. Varför jag ville avveckla den har med privata saker att göra. Nu va denna blogg bara en test grej men visar sig också gå rätt bra på så kort tid. Att nå 100 läsare på bara några veckor och mer än 200 läsare på några månader, den biten känns otroligt bra. Vart står jag om ytterligare ett halvår.
Men att bli ifrågasatt hela tiden, varför jag har två bloggar, hur jag hinner med, att det är konstigt att ha två bloggar, att jag inte svarar på varför jag har två bloggar… etc. Galet, svidande känsla i deras ögon att jag har två bloggar? Varför? Vad är det som stör? Vad rör det dig om jag har fem bloggar? Jag kanske skriver mer om träning här och familjeliv där? Jag kanske flyr från något jag inte vill ska vara i mitt liv.
Ta hand om er och njut av ert lev och se min blogg som någon ni följer bara, men inte någon som ni måste rätta eller lära eller begära något av. ❤️
