God morgon söndag. Den här dagen började sådär. Min ena dotter väcker mig 07:00 på morgonen, jisses jag ville bara dö. Sen kunde jag inte ens somna om. Så trist.
Men en sak som är värre är att min man och hans familj håller på att kollapsa allihopa för att de fortfarande bearbetar sin mors borgång för ca 1,5 år sen. Jag lider så otroligt mycket med de, det måste vara hemskt. Jag har ju mina föräldrar kvar och jag kan inte ens föreställa mig hur det är att förlora en förälder.
Jag har förlorat mycket i mitt liv, vänner som tagit livet av sig, kusiner som skjutits eller råkat ut för olyckor, mostrar som dött i cancer men aldrig, aldrig än förälder än så länge. Tack gode Gud för det. Jag vet ju att dagen kommer att komma men jag hoppas att den dagen inte är än.
Hur som helst så klarar maken inte av att komma upp ur säng, han sover bort dagen och är liksom påväg ner i en depression känns det som. Nu kanske jag skriver för mycket men jag behöver ventilera, få tips, vad gör jag, hur kan jag stötta, ska jag låta han vara, ska jag rycka upp han, vad gör man, vad är rätt?
Ni är många som kommer inte och läser här, kan ni inte komma med tips? Jag vore så tacksam. Det är tungt att ha en till jul (samma sak förra året) där man ska dra lasten själv och kämpa med en passiv person i hemmet. Det är inte likt han.
Jag vet inte om jag gick in för privat nu, men såhär är vår morgon denna dag. Jag hoppas på förbättring och mer styrka från min egna sida imorgon.
Förresten, trevlig 4e advent. 😉
Om man som vuxen inte lyckats komma vidare (även om man saknar) på 1,5 år sedan måste man ta ansvar och söka hjälp!
Japp jag håller med, man behöver ta eget ansvar för att må bra i sitt liv.
Han borde kanske söka proffesionell hjälp? ❤️
Innan det går för långt liksom.