Det händer så mycket saker just nu att jag blir mörkrädd. Och då kan man nästan mena det på allvar, att man blir rädd för mörkret. Eftersom vi har nattmörker här redan från 16:00 (egentligen tidigare) på kvällarna när det är vintertid (vilket är rätt länge), så är det som fritt fram för alla busar där ute.
I vårt område som en gång i tiden va känt för att vara så lugnt, har det nu börjat hända så vansinnigt mycket att man blir rädd att ens släppa ut sina barn.
På de ynkliga 7 år som vi bott här så har det varit otroligt många inbrott i hus, bilar, stöld av cyklar, dekorationer på gårdarna (baksidorna av husen), bränder, skjutningar i närliggande områden, försök till barnarov, försök till våldtäkter, misshandel av 12 åringar, ungdomar etc.
Det här är området där mina flickor ska gå omkring i, vistas i, växa upp i och ta del av.
De två incidenter som hänt som fått mig att må riktigt illa, va det som kom ut för någon vecka sen.. Det är en man som åkt runt här i en vit skåpbil och försökte rycka i ett barns arm för att få in i skåpbilen.. två såna incidenter i området.
Den andra som skakade om mig va misshandel av en 12 årig flicka. Hon blev påhoppad av ett tjejgäng som misshandlade henne här i närheten.
Hur vågar man släppa ut sitt barn efter såna händelser? Hur ska man agera, bete sig, säga till barnen? Jag kan tycka att det är obehagligt att ens låta de leka på vår framsida! Trots att alla grannar åker förbi och kan se de om nått händer men på samma sätt kan vilken annan bil som helst åka förbi och roffa åt sig ett av barnen. 5 sekunder så är de borta för alltid.. nä men usch, det här är inte bra för mina katastrof tankar.
