Det är knäppt hur man funkar men jag är en mycket komplicerad person. Aldrig nöjd känns det som, så för mig är det extra viktigt att jobba med att vara just nöjd med det som finns i mitt liv. Men jag kan vara så jädrans känslig ibland när jag har pms.
Jag hade ett viktigt samtal att ta med en fröken till min yngsta dotter men jag svämmar över av saker ibland att jag konstant glömmer sånt som är ringa samtal och maila saker. Så nu hade det gått två dagar och jag har missat det. Då tar min make hand om det och pratade med fröken eftersom han alltid hämtar barnen.
Istället för att jag ska känna att ”åh vad bra, snällt gjort, bra gjort..”
Så känner jag ”fan att jag inte hann göra det, nu blir kanske dottern besviken på att jag inte gjorde det, att jag inte klarade av det och pappan gjorde det istället..”
Jag blir tokig, varför är jag så? Otacksamt. Idiotiskt.
Självklart tackade jag för att han tagit hand om det, för att han tog initiativ.
