Innehåller adlinks
God morgon bloggen. Jag sov hela natten som en stock, jag är så tung och trött av pollenallergi att jag slocknar innan jag når kudden. Och i morse slog det mig, jag sover inte med barn längre. Jag har inte gjort det på länge såklart men jag insåg väl det lite mer idag. Jag läste ett inlägg igår på någon blogg ”hur länge man sover med barn” något sånt. Och idag tänkte jag att ja jag vet inte, kanske till 5 år? Men det är väl olika från barn till barn. Mina två tjejer som av egen vilja, tillsammans i samma rum, så de ger varandra trygghet och därför slutade de komma in ”rätt så tidigt”. Grannen hade ett barn som inte var lika tryggt och hade inte syskon, hon ville samsova till åldern 8 år.. Väldigt olika.
Jag kan sakna att ha mina barn i min säng ibland, men samtidigt är det ju skönt att ha sängen för sig själv (ja och maken såklart). Men att få plats. Jag mins när de var bebisar, de sov på tvären, tvärs över hela sängen och själv låg man på kanten. Eller så fick man smockor mitt i natten, av den ”flaxande helikoptern”. Jisses. Tiden går snabbt.
Det är underbart att vara mamma samtidigt som det är det tuffaste jobbet jag någonsin har haft och kunde tänka mig att ha. Vilket ansvar, vilket jobb, vilka orosmoment och vilken kärlek.
Glöm inte att fira din mor, det är snart morsdag.
1 / 2 / 3 / 4 / 5 / 6 / 7 / 8 / 9 / 10 / 11 / 12 / 13 / 14 / 15 / 16
