God morgon fredag!
Grått och blåsigt ute men inombords ler jag stort fortfarande. Igår var vi ute och firade lite, barnen sov hos mormor och jag var ute för att äta lite gott med maken. Det blev lite bubbel men eftersom alla stänger 20:00 ungefär så känns det bra idag. Skönt på nått sätt ändå att de stänger tidigt, för då är man hemma tidigt och mår bra dagen efter.
Igår gick vi ut med nyheten om att vi köpt bostadsrätt. Och det förvånar mig alltid lika mycket, hur svårt människor har att visa glädje och känslor för andra. Det är så djupt inrotat i de att inte kunna visa glädjekänslor mer än skratt. Men att le och säga ett stort grattis är svårt. Att börja meningen med ”Nej men, va, grattis, gud så glad jag blir för din skull… vart, när .. ” tex.. utan börjar ”vart” och nästa blir ”när flyttar ni” och efter det ”hus eller lägenhet” …. alltså vart kom grattiset? Skit i allt det där, var glad för min skull bara. Men va förvånansvärt många som hade svårt.
Det jag menar är, att jag tycker synd om de personerna. Det är ju hemskt att inte kunna känna glädje för andra. Det är en otroligt härlig känsla. Eller även om de känner glädje så är det hemskt att inte kunna visa det, för det går bara inte, kroppen säger ifrån på något sätt. Vad hemskt.
Jag är tacksam att jag har känslor, att jag kan gråta, skrika, bli arg, men också känna stor glädje för andra, jag har lätt för att uttrycka mig även till andra. Jag vet inte vem som lärt mig det för mina föräldrar är inte direkt världens glädjekick de heller.. Men jag älskar när det går bra för andra.
Jaja, nu ska jag le mig igenom hela dagen 😀 För så glad är jag.
Tack ni som hörde av er med era fina ord och gratulationer från hjärtat. Ni är mina solstrålar.
