Är det någon personlighet som jag ser upp till så är det de som vågar följa sina drömmar. Jag tycker att man ska det, jag tycker man förtjänar det, jag tycker vi är oss själva skyldiga oss det. Men själv tycker jag att det är så svårt och läskigt. Jag menar, det är inte lätt att bara kliva in på sitt jobb och säga att man säger upp sig.. Nu vill inte jag säga upp mig men jag skulle mer än gärna vilja gå ner i tid, till 50%. Och min resterande tid vill jag plugga, på distans så att jag har all tid i världen att skapa mig det liv jag önskar.
Och jag är ju värd det, jag förtjänar det men ändå vågar jag inte. Vad är det som hindrar? Ekonomin, när man har barn, en familj, så är det inte bara sig själv man ansvarar för, utan även för två mindre varelser som förtjänar att få det de behöver. Samtidigt är det knäppt att tänka så, för längre fram, när jag nått mina mål så kommer jag kunna ge de allt de vill och lite till om jag så önskar. Men då måste jag ju våga satsa.
Herre Gud inte trodde jag det skulle vara så svårt.
Men jag behöver verkligen få tid till att jobba, plugga, träna, vara med familjen och mycket mer..
Hur ska detta gå? Jo jag vet, en sak i taget, det är inte min starka sida.
