Idag känner jag att jag behöver verkligen påminna mig om att vara tacksam. Jag har känt mig extra ledsen, väldigt låg och matt av att vara stark hela tiden. Men jag gör mitt bästa med att i alla fall tänka positivt i tankarna. Även om jag (försöker) tillåter mig känna mig låg så vill jag mentalt inte bryta ihop, det är viktigt att hålla hoppet uppe och må bra. För om jag hamnar på lägre nivå så bränner jag energi i onödan och jag behöver all min energi jag kan få/ha.
Så jag kör en mitt-i-veckans tacksamhet.:
-Jag är tacksam för min familj och vår hälsa. Jag är glad att vi är friska, vi blir knappt förkylda ens, vi får inte hosta, feber och allt vad det kan vara. Otroligt starka immunförsvar och det är jag bara så tacksam för.
-Jag är tacksam för att få jobba hemma och ha tid att samtidigt kunna prata med läkare, min far, göra flera saker samtidigt för på kontoret hade det inte gått lika bra.
-Jag är tacksam att jag har min fina familjs stöd inom allt. Vad jag än säger så säger resten av familjen bara JA till allt så att jag ska må bra. Det är fint.
-Jag är mycket tacksam för att min pappas värden är på väg åt rätt håll, att han hallucinerar mindre och mindre. Att hans lunginflammation inte blivit värre, att det är små små små framsteg eller stannat upp och inte blir värre.
-Jag är tacksam för mitt kaffe som håller mig vaken om dagarna så att jag orkar träna och jobba
-Jag är tacksam för maten som ger mig energi varje dag när jag egentligen bara kvar i sängen en extra timme.
-Jag är tacksam för min kraft att orka mig upp kl 6:00 fortfarande, så att jag kan göra min yoga, min meditation och ha kvar min morgonritual.
Jag är så tacksam för så mycket och det är bra att påminnas om hur mycket bra vi har i livet och i vardagen, att vara tacksam och snäll mot sig själv också. Men framför allt är jag enormt tacksam för dessa två tokstollar. Som jag älskar mina två små kakor. Så söta, så goa, så fina, alltid tillsammans och alltid så fina vänner. ❤️
