God kväll. Skriver lite väl sent men behöver skriva av mig lite. Det blev en otroligt turbulent dag idag. Min far vända upp å ner på dagen med alla läkarna som ringde mig, med hans besked och sen allt jobb jag hade vid sidan om, ja det blev inte en lätt dag idag. Ett under att jag orkade le och skratta. Men emellanåt kom tårarna också. Jag är inte bra på att tillåta mig brytas ner, jag gillar det inte. Inte för att jag tror att det är fel, för det vet jag att det inte är, men jag har svårt att ta det bara, att hamna i ett sånt långt ner läge.
Men idag var det överväldigande med besked om hans organ hur de mår och så, sen inflammationen som inte släpper och de kan inte operera så det blir svårt.
Just nu finns det inte mycket mer att göra än att lita på högre makter, lita på att universum ger oss det vi kan handskas med, ger oss lärdomar att växa ifrån och bli bättre människor genom.
Jag känner mig inte redo att gå igenom en stor sorg just nu, men det är man nog aldrig. Men att förlora min far, finns inte ens på världskartan just nu. Jag är för ung, han är ”ung” för att försvinna nu men efter att ha sett allt som kan hända, som hände med min mans mamma tex, med min svärmor, ja då vet man inte längre.
Något vi lärde oss där, när min svärmor va på sjukan och sen bara försvann, knappa 65 år, så insåg vi att allt kan hända, vemsomhelst och närsomhelst. Det finns ingen förvarning, finns inga instruktioner, finns inga regler, bara ett öde som vi inte vet när det bestämmer sig för att avsluta våra liv och inte. Vad vi gör med våra liv, det kan vi styra och bestämma själva, men när det är dags att lämna den här planeten, våra kroppar och det här livet, det kan inte vi påverka, det är ödet, Gud, universum, kalla det vad du vill. Det är samma sak för mig.
ta hand om er, ta hand om era nära och kära.
Ha inget hat inom dig, känn bara kärlek.
Gör inte livet svårare än vad det behöver vara, njut, lev, le, lek och ta vart enda problem som en lärdom på något sätt. Ett tillfälle att växa.
Sov gott
