Någon jag inte visste jag skulle sakna så mycket under året
Jag måste säga att jag inte trodde att jag skulle sakna mina kollegor så mycket som jag saknat att höra och se de. Men det har funnits dagar då jag bara vill ringa upp och möta upp de alla.
Sedan trodde jag inte att jag skulle sakna att kunna checka in på hotell, fika ute och gå på en barrunda med maken tex. Vi gör det så sällan att jag inte trodde jag skulle bry mig. Men det gör jag, jag saknar det, men misstänker att det mest sitter psykiskt, att bara för att du vet att du inte kan eller får, så blir det extra jobbigt.
Jag har absolut saknat att kunna gå på badhus med barnen, gå till biblioteket, strosa runt i shoppingcentrum. Något jag heller inte trodde skulle vara en stor grej liksom men när man väl mister det så inser man att det är jobbigt.
Men jag har ändå tagit lärdom av allt detta och det är att jag uppskattar allt jag kan göra så mycket mer. När man mister en sak så får man revidera lite och se över nya sätt eller tänka igenom om det verkligen var så nödvändigt. Av allt detta tex, så är det bara kollegorna som är värda att sakna, resten finns där och kommer väl sen. Det gör kollegorna också men det är en annan sak. De är mina människor på jobbet, mina dagliga små änglar jag träffar. 🙂
Detta är en del av Kajsons julkalender
