Det är torsdag och idag tänker jag inte ha barnen hemma! Jag har försökt ha de hemma för att de bett om det och för att jag får dåligt samvete över att skicka de till fritids när de vill ha sommarlov helt och hållet. Men jag märker att jag inte gör de en tjänst. De sitter ju bara stilla och rör sig knappt om dagarna, så går det inte. Och jag håller på att stressa sönder mig med att jobba, fixa lunch åt barnen, fortsätta jobba och sen när jag slutar försöka ta ut de till någon park. Med andra ord, jag har noll paus. Jag hör barnens röster från att jag vaknar till att jag går och lägger mig. Och det handlar inte om att jag inte älskar de eller tål de. Jag älskar mina barn och att jag ens måste skriva det är ju bara löjligt. Det är ju självklart. Men jag är människa jag med, behöver en paus från jobb och allt. Behöver få stirra in i väggen om jag så vill. Bara sätta mig 15-30 minuter på balkongen och bara vara. Men det kan jag inte, hela tiden har jag måsten och ansvar. Inte ens när jag slutar jobbet, det är bara ansvar. Jag känner att jag inte orkar mer.
God morgon på er, inte min mening att dra ner bloggen på något sätt. Men om det här ska vara ett ställe för mig att ventilera och vara ärlig på, så blir det såna här inlägg ibland. Jag tycker inte om att vara för negativ på bloggen, allmänt, men ibland tror jag att vi måste bara våga vara ärliga.
Jag önskar er en fin dag, njut av dagen så gott ni kan, ut och ta frisk luft och ta vara på er!
Själv tänker jag jobba, njuta på lunchen av träning, lunch, fortsätta jobba och sen åka till parken med barnen om vädret tillåter. Fredag måste jag in till stan och köpa en present till min man som fyller år nästa vecka. Otroligt att vi redan är inne på juli månad.
Puss på er
