God morgon onsdag, natten blev bättre än förväntat. Jag trodde inte att den skulle vara så bra. Tösen kunde sova, hon vaknade några gånger av smärta men inte den maximala smärtan som hon hade haft natten innan. Vad glad och tacksam jag var över att hon kunde sova nästan hela natten lång.
Det får mig att tänka på ”veckans tanke” ..
Jag blir lite irriterad på hur vi människor fungerar. På att det är lättare för oss människor att ta saker för givet än att vara tacksamma. Det är lättare att tro att livet ska vara på ett vist sätt än att vara tacksam för att det faktiskt är som vi vill ha det, på just ett speciellt sätt.
Förstår ni hur jag menar?
Lite sådär att det är på nått sätt lättare att se sin partner och bara tycka att ”ja han är där, varje dag och det ska mycket till för att han ska dra..” eller titta på sina barn och tycka att de är sååååå jobbiga eller kanske bara ta för givet att de är där, vi har de för livet och att inget kommer väl hända de. Lättare att känna den tryggheten, känslan än att känna inte direkt oro utan snarare tacksamhet för att man har det så pass bra för att man har ett barn där varje dag.
Jag menar, tex tacksamhet för att man får se sina barn varje dag, att man får höra de andas varje morgon och även om de är vilda och hoppiga på morgonen så var tacksam för att de har friska ben och kan skutta och hoppa. Tacksam för att de har liv i sig, är energiska och friska. Tacksamhet att de kan prata och kommunicera, att de kan höra dig och de fina orden du har chansen att säga de.
Vi har så mycket att vara tacksamma över. Visst händer det mycket skit i världen, i livet också, i ens egna liv. Men sjukdomar är en del av livet, döden också, tyvärr men så är det. Vi lever, vi dör, vi är friska och vi kan bli sjuka, vi är människor och vi borde vara mer tacksamma över det liv vi har och kan skapa oss.
Ha en fin onsdag.
