Jag är ju en person som tycker om att kämpa för det jag vill ha. Jag har inga problem att kämpa. Men jag är också en person som tror på att allt händer av en anledning, att det finns en förklaring för allt, en mening med allt men som vi kanske inte alltid kan förstå. Men det blir lätt konflikt i mitt huvud när det handlar om såna här saker som händer, som det hände igår.
Jag har kämpat för en sak i 2-3 veckor. Det har gått bra, det har flutit på och de små hinder jag har haft, har jag tagit mig ur rätt så snabbt. Men nu när det mesta är så nära på att bli klart, när vi är så nära mål på något sätt så krånglar det till sig så rejält att jag inte vet om det går längre.
Då går mina tankar i full gång. Är det inte meningen att vi ska lyckas med det här? Är det inte meningen att vi ska gå den här vägen? Är det meningen att vi ska släppa allt. Vad händer? Vad ska jag göra? Fortsätta kämpa och lyckas eller ge efter och haja piken?
En person som ger med sig kommer ju inte direkt långt i livet.
Men en person som kämpar på i motvind också, når ju tillslut det de vill nå.
Jag vet att jag ofta har bråttom och därför kan jag ligga lite för långt fram än vad jag ska. Då kan saker krångla till det. Men nu finns det inte mycket återvändo för mig, jag har kommit så långt i processen att jag inte vet hur jag ska stoppa det här nu och om jag borde stoppa det? Ska jag ge upp? Ge efter? Eller fortsätta kämpa om det går? Till varje pris eller?