Jag måste erkänna en sak, jag blir väldigt påverkad när jag läser om bloggare som separerar med sina partner. Jag vet inte varför men det tar hårt på mig att läsa om en bloggare som jag läst ett tag och så ska hon eller han skilja sig/separera. Men det är så tråkigt, så hemskt men självklart hoppas jag att det är för det bättre. Men att behöva gå igenom en separation, att behöva leta nytt boende, tala om det för barnen, sova ensam… ja jag vet inte, kanske det är för att jag inte är där i mitt privata liv.
Jag vet inte ens vart jag vill komma någonstans med det här men jag läste att en av de bloggare jag läser, har separerat. Där kämpar de med att hitta boende till mannen, det finns barn i bilden och det är bara så kämpigt. Sorg och jobbiga känslor. Så ledsen för hennes skull. Men jag tror det kommer att gå bra, hon är stark!
Jag tackar Gud för att jag har ett fint äktenskap just nu i alla fall. Man ska inte ta något för givet, man ska inte ta någon för given, allt ska man jobba på. Oavsett om det är ett förhållande som kollega, make, vänskap, familjär, allt måste man jobba på för att kunna hålla det vid liv. Annars dör det ut, precis som att en blomma inte blommar utan vatten, som att en bil inte går utan regelbunden skötsel och så vidare.
Jag gör det jag kan för att hålla vår kärlek vid liv. Visst kan jag önska ibland att han ska göra mer för mig men jag är en person som sällan är nöjd med något. Han kommer ju med blommor då och då, han skickar fina sms och beskriver sin kärlek för mig, han håller om mig och kysser mig passionerat och han visar ständigt hur åtråvärd jag är i hans ögon. Han är en fin kille, jag vet att han älskar mig, uppskattar mig, han respekterar mig.
Jag har det riktigt bra, det är något man måste inse varje dag, varje gång man jämför med andras män, vilket man absolut inte ska! Jag har ett tryggt och fint äktenskap och jag jobbar på det för att få det så.
