Det är ju inte lätt att ha flickor, fast det är väl inte lätt att ha barn överhuvudtaget faktiskt. Men när man har två flickor som är populära så blir man lite rädd. Just nu är de kanske rätt små, min äldsta är 9 år. Men jag vet ju att barnen i den här generationen är så mycket mer framåt än vad vi var vid den här åldern.
De kommer ofta och sätter sig hos oss på vår uteplats. Det är jag tacksam för, eftersom då har jag lite koll på de men när jag får höra att de kör Sanning & Konka så blir jag lite rädd. Det är väl så det börjar eller? Nyfikenheten, utmaningarna man inte vågar backa ifrån, tvånget, de olämpliga sakerna som man helst inte vill göra men gruppen tvingar dig.
Jag vet inte om jag hörde rätt men att höra sånt som ”pussas med tunga” när de är 9 år? Är det ens ok. Jag hörde en massa saker som jag inte alls vet om jag hörde rätt eller inte. Min yngsta var hemma och hade hög musik på teve så jag kunde inte höra bra.
Men självklart pratade jag med henne sen, pratade om vikten att lyssna på sig själv och inte göra något man inte vill och mår bra av att göra. Att inte falla för grupptryck och stå på sig själv. Så på det sättet är jag tacksam att de håller härtill så ofta. De är alltid välkomna.
