Ibland när jag tänker på den otroligt mäktiga kvinnan Isabella Löwengrip så tycker jag att hon är otrolig, mäktig, lyxig och stilig. Hon kan stil, hon har klass, hon är rik. Det är amazing allt hon har lyckats. Men är det är på bekostnad av en massa saker tänker jag då.
Jag vet inte om det är sant eller inte men den känslan man får är att hon inte har mycket tid för barnen och sen även att hon är rätt ensam i vänskapskrets. De vänner hon hade förut, träffar hon de ens fortfarande? Jag anklagar inte, jag kritiserar inte, jag bara undrar. För det jag tänker på är att det är verkligen svårt att vara framgångsrik med pengar och vänner och även kärlek hos en partner eller familjen.
Jag önskar henne allt det bästa men jag tror hon är en sån person som kanske slutar mäktig, rik men helt ensam i livet längre fram. Det vore hemskt, tragiskt men inte helt omöjligt. Jag hoppas dock på något helt annat, självklart vill jag att hon ska ha det så bra hon kan få det. Men jag tänker att pengar och girighet sällan brukar leda till något bra… Man brukar ju säga ”det är ensamt uppe på toppen” och att för att klättra upp och bli framgångsrik, mäktig och oförglömlig så är det väl så att man måste vara så fokuserad som hon är, att man inte har tid med sånt som innefattar socialt liv. Vad svårt det där är, en otroligt svår balans som inte många lyckas med tror jag. Jag är helt inne på vad Kenza sa en gång i sin podd med Daniela.. att man hellre har det bra, stabilt och tryggt men ändå har kvar sina nära och kära. Vad är vi utan kärlek och omtanke? Bara rika men kalla och ensamma tänker jag.
Hur tänker ni kring pengar och makt?
