Gränsen från kaos till lugn och lugn till kaos är många gånger förvånansvärt tunn tycker jag. Allt kan liksom gå från noll till hundra på bara någon sekund.
Helgen var tänkt att vara fylld med mysigt pyssel och matlagning. Visst vi hade mysiga pysselminuter med ständigt återkommande kaos däremellan. Ganska upphackat och helt utmattande för mamma och pappa 😉
Men idag har varit en sån där Tok-dag, helt galen fylld av enbart mer eller mindre Kaos. Inga mysstunder alls utan mer bara bråk 🙁 Inte ens uteleken funkade idag utan slutande med att Lille M slängde lera på Lillebror och mig. Men så blev det eftermiddag och Lillebror gäspade efter dagens lilla utelek. Jag såg min chans till en liten stund av lugn (då jag i ren stress måste hinna med att göra Allt jag inte hunnit med under dagens berg-o-dal-bana) Just som Lillebror somnat till och Lille M faktiskt satt stilla framför TV:n så störtar Bonussonen in och gastade för fulla lungor Vips så var den stunden borta! Istället för att hinna med allt eller åtminstone få gå på toa (bara en sån sak). Fick jag istället trösta en otröstlig skrikandes Lillebror i fyrtio minuter. SUCK!
Sneglar på senaste nr av Mama (inte för att jag hunnit sätta mig med den ännu) men såg att de tog upp ett intressant och möjligen provocerande ämne – ”Fransk uppfostran” Le Cadre – Ramverket. Har som sagt inte läst artikeln ännu så återkommer om det 😉
Just nu sitter denna stressade & hemska morsa och multitaskar flaskmatande med lite bloggande.
Lerig mamma, lerig Lillebror en liten brasa på det och så dagens lunch (en för en ettåring & en för en fyraåring)
