Funderar över alla dessa tider man måste hålla reda på;
Matningstider, sovtider, ”ta smärtstillande tider”, dags för spruta tid. Apropå sprutorna. Varje kväll måste jag sätta två sprutor i mig själv. Det går så emot naturen att sätta något vasst i sig själv. Första kvällen satt jag där med sprutan i 45 min innan jag förmådde mig att sätta den första. Funderade till o med lite desperat om jag kände någon diabetiker i närheten som man kunde åkt till och fått hjälp. Men med hjälp av barndomens doppa-sig-ramsa, ni vet ”ett två tre på det fjärde skall det ske …..” Så gjorde jag det i alla fall tillslut. Givetvis gick sprutan inte genom köttet varken på första, andra eller tredje försöket (aj) jag bara pinade mig själv så dar lite lagom 😉 Men till slut så. Trodde det skulle vara lättare när jag skulle göra det kvällen därpå (när jag redan gjort det tidigare). Men inte då, det var samma visa… Det går mot (min natur i alla fall) att sätta nålar i sig själv helt enkelt.
Hälsningar från villa upp-o-ner 😉
