SofiaMartinsson

Hej!

Det var några veckor sedan sist och det har hänt så mycket! Det största är såklart att lillebror har kommit, ÄNTLIGEN! Vi lever nu i bebisbubblan sedan en vecka tillbaka och livet kan inte vara bättre och i skrivande stund har jag skatten här liggandes på mitt bröst ♥️

Efter en väldigt fin graviditet där jag fått må bra kom de där lite tyngre sista veckorna där man bara längtar och känner sig så redo. Precis så som det ska vara. Jag fick mycket förvärkar och rejält ont i höfter och bäcken. Men det var inte förgäves visade det sig. På BF-dagen den 21/8 hade jag inbokat en hinnsvepning på grund av mycket förvärkar och både jag och min BM trodde inte att vi skulle ses den preliminära extra insatta hinnsvepningen som vi bokade på fredagen den 23:e. Jag var nämligen öppen mellan 3-4 cm men en liten bit av tappen var fortfarande intakt. I princip direkt efter hinnsvepningen drog starka sammandrag/förvärkar igång så jag och lilla familjen fick stanna till på fiket runt hörnet för att se lite vart det skulle bära av. Jag upplevde ett starkare tryck nedåt och började tänka att förlossningen kanske inte var så långt borta och med tanke på att förloppet med Noomi var snabbt visste ju att det kunde gå ännu snabbare denna gång. Medan vi satt och mumsade snickerskaka och drack kaffe ringde vi in barnvakten Kalle som var lite stand by och kunde följa med oss hem till Gustavsberg för att eventuellt sova över och ta hand om Noomi. Sen bokade vi en taxi hem. Det fortsatte mala på i samma takt och vi började göra oss redo och packa ihop våra saker. MEN! Sååå himla snopet avtog det hela runt 22 tiden och jag blev trött och somnade!!!! Vilken luris! Regelbundna värkar i 5-6 timmar för att sen avta. Det var verkligen att bli snuvad på konfettin. Torsdagen blev sen helt lugn och stilla det hände ingenting.

På fredagen hade vi en ny hinnsvepning inbokad kl. 10 och Hanna min barnmorska och jag tittade på varandra med lika snopen blick. Bebis konstaterades må prima så vi gjorde ett nytt svep och nu var jag öppen mellan 4-5 cm så visst hade det gått lite framåt! Dock fortfarande en pytteliten bit kvar av tappen. Vi la upp en plan om att ha is i magen över helgen och sedan ta nya tag på måndagens inbokade besök. Vi hade dock på morgonen tagit med oss alla saker in till stan och bokat in fika med min kompis Evelina för att se lite hur det skulle fortlöpa efteråt denna gång. Så vi tog oss till lilla Essingen för att hinna med att fika med Evelina innan hon skulle bege sig mot sitt jobb och kom till henne runt 11 tiden. Jag kände då att det började mola på lite grann igen men tänkte inte så mycket på det. Vi hann dock inte så mycket mer än att duka fram fikan innan olyckan var framme. BOM! Noomi klättrade upp i soffan, ramlade baklänges och slog huvudet i elementet!!! Tänkte bara ”det här händer inte”! Jag plockade upp henne snabbt och höll henne hårt mot mig och kände snabbt att det blev blött i håret och på mitt ansikte. Det blödde ganska mycket precis direkt vilket gav ett rejält adrenalinpåslag! Fick snabbt en handduk och med lite tryck lugnade det sig men kvar blev ett rejält jack som jag snabbt insåg vi inte skulle kunna rengöra och plåstra ihop. Så vi fick boka en taxi direkt till Sachsska barnakuten. Noomi var såklart jätte ledsen men så himla duktig. Det kändes som en parodi! Och blandat med lite oro så skrattade vi även högt åt situationen som kändes så himla galen tajmingmässigt. Väl på akuten fick vi snabbt hjälp och Noomi var otroligt modig och duktig. Läkaren limmade ihop jacket samtidigt som jag och Adde klockade värkar som nu dragit igång.

När vi var klara mötte Noomis pappa upp och tog över henne så jag och Adde kunde börja fokusera på vad som var på gång! Ironiskt nog ligger ju SÖS förlossning vägg i vägg med barnakuten så det kändes liksom lika bra att köra på när vi ändå var där haha. Men vi avvaktade en stund och promenerade ned för SÖS-backen och satte oss på sushin och käkade lite samtidigt som vi fortsatte klocka värkar. Det blev nu mer intensivt men hanterbart. När vi hade ätit ringde vi upp för att rådfråga förlossningen och de ville ha in oss på en undersökning.

Här är vi så förväntansfulla och spända! Skulle vi få stanna och träffa bebis äntligen?

Vi blev mottagna på ett fantastiskt sätt och fick direkt ett rum. När de sen gjorde CTG och undersökning visade den regelbundna värkar och 5cm öppen. Det var dock fortfarande latensfastryck på värkarna så vi fick ta en promenad och köpa en glass. Med två daimstrutar vankade vi i korridorerna i hopp om att det skulle dra igång. När vi kom tillbaka tappade de upp ett bad till mig och jag försökte att bara slappna av och låta honom ”komma ner”. Efter ett par timmar runt 19 tiden kändes läget fortfarande likvärdigt och jag fick komma upp och köra ny CTG-kurva. Där och då kom vi lite till ett vägskäl och började prata om att lägga upp en plan. De föreslog att vi antingen skulle åka hem och vänta men tyckte att det kändes aningens vanskligt på grund av hur öppen jag var alternativt få stanna och kanske få lite hjälp på traven om det inte skulle dra igång av sig själv. De skulle då ge oss ytterligare lite tid och nästa skift skulle i så fall ta hål på hinnorna. Jag hann bli lite nervös. Anna barnmorskan sa ”vad känner du Sofia?” och jag svarade snabbt ”jag vill föda barn”! Då vid 20.00 bestämdes det att vi skulle få bli inskrivna och skulle inte behöva åka hem utan bebis ♥️

Vid 21.30 fick vi träffa det nya skiftet med barnmorskan Anna och undersköterskan Beatrice. Vi lyssnade på musik och stämningen började bli lite sömnig så det var perfekt timing. Vilka proffs! De satte en ny CTG-kurva och började direkt jobba. Det plockades fram saker och förbereddes, ”det är lika bra att förbereda det kan gå snabbt sen” sa Beatrice. Jag och Adde tittade på varandra och jag tänkte nu jäklar kör vi snart.

22.30 gör Anna en undersökning och konstaterar oförändrat läge, fortfarande 5cm öppen och i samma veva 22.40 tar hon hål på hinnorna!

Jag ställde mig direkt i upprätt position vid ståbordet och vattnet rann rejält. Det är ju lite antingen eller med att ta hål på hinnorna. I vissa fall blir det väldigt långdraget i andra fall går det fort. I mitt fall tog det tre värkar sen blev det allvar! Nu åker vi!!! Det blev snabbt väldigt tufft men jag hade ett fantastiskt team runt mig. Anna och Beatrice visade Adde flera olika tryck för att underlätta värkarna för mig och det fungerade bra. Skönt för Adde också att få vara delaktig och kunna hjälpa till och med hjälp av andningen hade jag kontroll på läget. Efter ca en timme ville Anna undersöka mig igen och då var jag öppen 7cm! Hurra nu gick det framåt! Jag blev sedan kvar i sängen och tog en rad extremt tuffa värkar med hjälp av att Adde pressade in mina knän. Det var verkligen räddningen. Anna och Beatrice lämnade oss en kort stund och vi jobbade vidare. Då kom en extremt obehaglig situation där jag fick som kramper och ilningar på vänstra sidan i magen. Jag blev verkligen rädd för det släppte inte i värkpauserna och bad Adde ringa på hjälp. Varken Anna eller Beatrice kunde förklara vad det var för smärta och jag kände paniken stiga. Vi testade byta position och la mig på sidan. Efter några minuter lättade den obehagliga smärtan som tur var och jag var åter på banan. Nu kände jag att jag ville börja testa syrgasen och klockan var 00.45. Jag hann ta ytterligare tre värkar och i den sista av dom kände jag hur den ändrade karaktär. Jag ville krysta! Adde var fantastisk och hjälpte mig genom värken och sa ”nu är han inte långt borta”. Anna undersökte och konstaterade 9cm öppen och bad mig hålla igen, hon trodde inte riktigt det var dags än. Men värken efter var heeeelt omöjlig att hålla igen! 00.50 kom krystvärkarna och lustgasen jag precis fått börja med plockades undan. Efter tre krystvärkar fick jag känna på huvudet och det sades att han hade mörkt hår. Då brast jag ut i gråt! Två värkar till sen fick jag plocka upp honom på mitt bröst! WOOOOW! Mäktigaste känslan man kan föreställa sig. Äntligen var han här ♥️ 00.57 den 24/8 världens finaste lilla kille!

Nedan följer en liten bildbomb ♥️

Stabil kille på 3990gram och 51 cm lång♥️

Dags att rulla till BB hotellet

Nu är jag tvåbarnsmamma såå stort! Lyckligare än nånsin för min fina familj och världens mest underbara kärlek.

Vi hörs snart igen ♥️

Kram på er!