SaraCelina

Hej fina du,

Jag har mått väldigt dåligt sista dagarna, känt mig otroligt matt i kroppen och i själen, inte orkat med små saker som normalt är gjorda utan problem. I förrgår så gick det så långt att jag fick feber och otroliga smärtor i mage och rygg, jag låg och spydde hela dagen. Tyvärr hade Ludwig hunnit åka till jobbet innan jag och Celina vaknade så han fick komma hem igen och ta henne till förskolan för jag kunde inte ställa mig upp.

Jag härdade ut och tänkte att det “går över” så snart jag slutat må illa så struntade jag i att jag hade ont, jag kunde ju i alla fall stå upp och ta mig framåt så jag tog på mig kläder och gick ut för att hämta Celina, som dessutom hade sin 18 månaders kontroll inbokad denna dagen… ibland faller livet bara på plats på dom konstigaste sätten möjliga.

Jag satt inne på undersökningen och kunde knappt fokusera på vad vår BVC sköterska sa men Celina klarade allt man ska klara och hon följde sin kurva och fick vaccinationen som man ska ha, det var i princip det jag tog med mig innan vi gick hem igen.

Väl hemma fortsatte smärtorna, nu värre än tidigare, men jag försökte tänka bort det eftersom Ludwig inte skulle vara hemma igen först vid 19 tiden och klockan var bara runt 14 när vi kom hem igen. Jag gjorde det jag kunde göra sen satte jag på en film i Celinas rum och slängde in allt hon älskar att äta och la mig på toa golvet för att försöka andas igenom smärtorna. Så fort Ludwig klev in genom dörren somnade jag och vaknade inte först på Torsdags morgonen igen.

Vid detta laget så var jag så matt i kroppen efter all smärta att jag hade tappat lusten att leva, så vi åkte och lämnade Celina på förskolan och åkte in till akuten för att se så lillebror mådde bra. Det gjorde han och han sparkade på och var hur livlig som helst (dock var detta inte en oro från min sida då jag känner honom heeeeela tiden, han är så vild). Där emot kunde dom inte säga vad min smärta berodde på, positiva i det hela var att tappen inte påverkats av mina värkar och det kändes som en otrolig lättnad!

Eftersom läkarna inte helt kunde hitta vart felet satt så fanns det inte så mycket mer att göra än att skicka hem mig med bicanyl och morfin och rådet att bara vila hela helgen, så det är precis det jag tänker göra. Jag håller alla tummar och tår för att detta lugnar sig nu så jag slipper må såhär sista veckorna, det är verkligen hemskt att må dåligt när man har en liten hemma, jag känner mig så otillräcklig. Det är konstigt att det är det man mår mest dåligt av, trots smärtor och illamående är det Celina jag tänker på mest, att jag inte kan leka med henne som jag vill… Det är våra sista veckor bara vi två nu och jag spenderar dom på toa golvet…

Nu ska jag gå och vila och hoppas att jag är lite piggare tills Celina ska hem!

massa kärlek!