Nyper mig lite i armen! Snart är vi fyra i familjen, helt galet. Förstår fortfarande inte att vi snart är i mål :) Kom ihåg när jag stod i v.13 och vi gick ut med gradiviteten, då kändes vägen hit väldigt lång. Jag visste inte vad som väntade mig, jag var så rädd att jag skulle få samma helvete som jag hade med Nellie, men vilken skillnad. Två helt olika graviditeter med ändå så lika! Är så tacksam att jag sluppit kräkas och ligga ner hela dagarna. För Nellies skull är jag så tacksam! Att jag kunnat vara en bra mamma hela vägen ut har gjort mig så lycklig. Rädslan att inte kunna laga mat eller ta hand om henne var enorm i början men la sig ganska snabbt när jag insåg att jag inte var lika känslig denna gången, underbart!
Det märks på hela familjen att det börjar dra ihop sig nu, Nellie är så go mot magen varje dag och Kim går på tårna varje gång jag ringer haha! Själv är jag ganska lugn, men väntar ivrigt på minsta lilla tecken. Nu när kroppen börjat samla på sig vatten också känns det inte alls lika roligt längre, hoppas verkligen att jag slipper gå över även om jag räknat med det denna gången, men ingen vet! Bara vänta och se helt enkelt :)
Vi har INGET namn ännu, så ingen idé att ni frågar ;) Bebisen kommer troligtvis vara namnlös ett tag efter, innan vi kommit överens! Men vad gör det? Kanske kommer vi på ett namn när han/hon kikat ut :)
NU ÄR VI OTÅLIGA OCH NYFIKNA!
Senaste kommentarer