Alla har vi något vi är rädda för, något vi har svårt att sluta tänka på!
Min absolut största rädsla är vatten. Det har det alltid varit och kommer tyvärr alltid att vara. Det är väldigt sällan jag badar i annat än i en pool. Jag är så fruktansvärt rädd för fiskar och djuren där nere att jag får sådan panik att jag kan gråta hysteriskt.
Pappa fick mig en gång att bada med tusentals fiskar i Thailand, det tog två sekunder innan paniken kom och min bror fick lyfta mig in till land igen! Samma resa snorklade vi och jag tappade bort min familj för några sekunder och jag fick sådan grym panik, vilket resulterade i x-antal kallsupar med snorkeln och hysteriskt flaxande med kroppen tills de lyfte upp mig!
Det är hemskt att vara så rädd för något! Det är inte många som vet om detta, jag skäms nästan lite för att jag är så rädd. Det enda jag tänker på när jag badar är stora fiskar, hajar och konstiga djur. Ser jag inte botten när jag badar kan jag inte bada!
Första året när jag träffade Kim, reste vi till Spanien. Självklart ville jag inte visa min rädsla och vi skulle hoppa och bada från båten vi åkt en tur med. Han hoppade i och väntade där nere på mig, länge skrek han: Hoppa då, kom då, det är jätteskönt!
Det enda jag tänkte på vart hajar, fiskar och vad finns under det där mörka vattnet! Jag såg ju inte botten. Tillslut hoppade jag! Väl i, kom paniken direkt. Jag simmade som en galning till båtstegen och Kim skrattade åt mig både före och efter! Jag skyllde på att det vart kallt med i själva verket vart jag ju så himla rädd.
Rädslor är så himla jobbiga! Jag jobbar med min varje sommar. Jag utsätter mig för rädslan men tycker inte alls att det för mig någon nytta.
Har ni något ni är sådär grymt rädda för? 
Jag har exakt samma rädsla, så fort jag hoppar i vatten där jag inte ser botten på så får jag panik och skyller alltid på att det är för kallt. Det är extremt jobbigt och jag skäms också väldigt mycket för det känns som om alla ska tycka att man är löjlig.