Det är först nu jag börjar förstå att vi ska få ännu en familjemedlem!
Tänkte berätta för er hur mina första veckor med Nellie var och jag som nybliven mamma!
Nellie föddes med kejsarsnitt sen 19 juli 2012 01.03 på natten! Jag hade kämpat i 8 timmar utan att något rörde sig en enda millimeter. Nellie blev stressad och de ansåg att hon aldrig skulle fixa en vanlig förlossning. De beslutade kejsarsnitt och min tanke var ”gode Gud jag är i himlen!” Jag minns så väl dessa ord, det enda jag minns från min förlossning nästan. Alla människor är suddiga och jag kommer inte ihåg mycket men Kim har berättat det mesta för mig.
De klädde om mig och körde mig till operationen. Narkosläkaren hade försovit sig och det började bli mer akut. Tillslut stormade han in och satte bedövningen på mig. Men det var bråttom, de hann inte vänta, Nellie var tvungen att komma ut!
De skar upp utan ens halv bedövning, plockade ut Nellie och det var då jag var som mest groggy, kände som något vevat in min kropp i plastfolie!
Läkaren sa att det blev en pojk och jag som hela tiden trott pojk fick fram: jag sa ju det, en liten pojk! Men nej framför mig hamnade en liten flicka, en rund och go, vacker liten flicka!
Hade jag inte haft bedövningen som mest när allt väl var klart hade jag storlipat, men inte en tår kom!
Det var först efter de sytt ihop magen och kört mig tillbaka till rummet jag fick hålla henne och amma min alldeles egna lilla bebis. Det var då det kom tårar, glädjetårar!
Världens lyckligaste mamma!
Nellie var en väldigt snäll tjej, det var inte ofta hon inte var nöjd. Hon skrek sällan och nöjt av alla familjemedlemmar som tog hand om henne! Det var en varm sommar och hon fick ligga naken mest hela tiden, det gillade hon. Kanske därför hon hatar kläder idag ;)
Som nybliven mamma vet man verken in eller ut. Vi for på semestrar och hade det underbart den tiden som var kvar av sommaren!
När Nellie bara var några veckor åkte jag, Nellie och min mamma till Ikea för att köpa lite behövliga saker. Hade matat och rapat Nellie och la ner henne i vagnen! Jag kommer 5 meter med vagnen och hon kräks ner hela sig och hela vagnen. Det flöt överallt! Vi bytte om och bäddade om vagnen, försökte rapa henne igen. La ner henne och hon var nöjd! Efter 20 meter kräks hon igen och det fastnar i halsen på henne.
Nellie blir BLÅ, lila och läpparna mörka. Jag får ren panik! Står mitt på Ikea och skriker efter hjälp, jag vet inte hur man gör, det är ett spädbarn. Är helt chockad, kan inte tänka! Mamma är något lugnare och lägger henne i sidoläge för att öppna luftvägarna. Jag hör hur hon kippar efter andan och allt folk runt omkring som bara står och tittar och gråter! Det tog inte många minuter innan ambulansen var där och Nellie hade lugnat ner sig och fått lift igen, men det var långa minuter för en nybliven mamma! Ikeaturen fick vänta och vi åkte till ryhov för att undersöka en trött och utmattad lite tjej!
Detta kan vara det värsta jag varit med om med Nellie hittills! Kändes som jag skulle förlora min lilla tös på några få sekunder. Detta upprepades ännu en gång ett antal veckor senare men då var jag mer beredd! Jag visste vad jag skulle göra och att paniken inte fick ta över.
Att vara nybliven mamma är helt underbart men samtidigt väldigt skrämmande! Man är på helspänn hela tiden. Jag hoppas att jag är lite lugnare nu när man redan har ett barn sedan tidigare!
Är så rädd inför min förlossning att jag skulle kunna tuppa av. Men jag hinner nog förbereda mig på de veckor som är kvar!
Senaste kommentarer