Vem är jag? Är det bara jag som tappar bort mig själv när man är föräldraledig?
När jag ställer mig framför spegeln på morgonen och borstar tänderna kan jag få panik. Panik för hur jag ser ut. Jag vet att man inte är så värst läcker den första tiden, men denna gången har jag så svårt för att acceptera denna förändring. Vikten står stilla, den händer verkligen ingenting!! Jag ser påsarna under ögonen, spretiga och frissiga håret som står åt alla håll och kanter, blek hy och bara en person som ser så trist ut. Vad tycker Fredrik kan man ju undra? Han säger att jag är fin men säger han det bara för att han måste? Får ångest över alla tjejer som går upp typ 5kg under graviditeten och sedan ner 10 typ första veckan.
Jag är verkligen inte sån här. Innan graviditeten med Charlie tränade jag en del, åt bra och mådde prima. Men nu känner jag mig borttappad, jag vet inte vem jag är längre. Men det jag vet är att det jag ser just nu gillar jag inte, gillar inte den personen. Alla sa att kilona skulle rasa när man ammar, när gör dom det egentligen??
Jag vet att jag har haft två graviditeter på två år och att det sätter sina spår. Dessa två är värda allt, även en nöjd och glad mamma. Kan dom få det snart?
Man FÅR vara trött (och därmed se trött ut) efter allt ni har gått igenom. Varför måste man vara snygg hela tiden!!?? Försök vila och ta hand om er! Kram
Känner igen mig TOTALT! Vi har en 2 åring och en snart 4 månaders bebis. Bebisen har också haft RS och vi låg inne i 5 dagar och sjukdomarna avlöser varandra. De påsarna jag har under ögonen på morgonen är löjligt stora.
Jag ammar som en dåre men inte ett kilo lossnar och då promenerar jag dryga milen varje dag och äter bara fika och sånt på helgen.
Jag längtar tills allt i garderoben passar och att kunna se mig i spegeln utan att vilja titta bort direkt.
Jag försöker påminna mig om att kroppen är fantastisk som burit och fött dessa barn och att det inte är så viktigt att gå ner i vikt. Det svåra är ju egentligen inte att man gått upp i vikt utan precis som du säger så är det som om man tappat bort sig själv och man känner inte igen sig i personen i spegeln…
Hoppas vi hittar oss snart
Goa du, tack för att du skrev. Bara ett svar från någon mer som känner som mig gör det hela lite lättare. För få pratar om allt det negativa efter en graviditet, det är liksom lite tabu att prata om det utan man ska dra på ett fejkat leende och säga att allt är bra, fast man ibland mår riktigt skit. Ta hand om dig och så får vi peppa varandra:)