det där ständigt dåliga samvetet man går runt med. Innan Melker kom var det dåligt samvete för allt jag inte hann med i hemmet, nu är det dåligt samvete för att jag inte hinner ägna så mycket tid åt Charlie som jag önskar. När han kommer och tar mig i handen medan jag ammar och måste säga vänta lite till honom, det värker i hela mitt hjärta. Varje kväll denna veckan när vi har lagt honom har jag brutit ihop och stått gråtandes i köket, det är väldigt psykiskt påfrestande detta. Jag vill inget mer än att amma Melker men härom dagen övervägde jag faktiskt att sluta för att det är så jobbigt. Och sen har det lite med att göra med att mina bröst är så såriga också så det gör så förbannat ont.
Som förälder vet jag att man ständigt kommer gå runt med ett dåligt samvete för diverse olika saker men vissa saker kan man ändå blunda för, och barnen tillhör inte dessa saker.
Hur har ni gjort för att lindra ert dåliga samvete vad gäller barnen? Vad gjorde ni med de äldre syskonen som fick både dom och er att må lite bättre? Ge gärna lite tips till en förkrossad mamma..
De två finaste killarna i hela världen<3
Jag ammade Laura där Evelina lekte om det behövdes. Jag ammade i bärselen när jag städade eller lagade mat haha. Det underlättade allt för oss. Ta dagen som den kommer och ha inte så höga krav på dig själv hjärtat. Det kommer bli så bra allting. Slappna av ♡massor med kramar
Jag är i liknande situation som dig, min stora pojke blir två nu i mars och han fick en lillebror för en vecka sedan. Jag har också övervägt att inte amma, eventuellt försöka delamma, men samtidigt vill jag ju att den lilla ska få det allra bästa också. Hur gör man för att få in den nya medlemmen i familjen på ett bra sätt egentligen?? Du är inte ensam om att känna dåligt samvete..
Skönt att veta att man inte är ensam om sina problem, även om jag inte önskar andra problem:)
Hade vår bm här igår och hon gav mig ett enormt stöd i ryggen, hoppas du också har ett bra stöd som står bakom dig i de besluten du tar:) kram