Känns det ibland som att ni har en tävling hemma i vem som är mest trött? Så känns det här ibland. Vi stånkar och stönar och gör allt för att låta som den mest trötta och därför måste få sova. Jag försöker verkligen att lägga band på mig och vara den större personen som lägger min trötthet åt sidan och gör allt för Charlie i stället, men under denna graviditeten går det bara inte alla gånger. Jag får slå till mig själv och intala mig att jag inte är så trött. Ibland blir jag nästan ledsen när jag vaknar på morgonen för att jag vet att det är så lång tid tills jag får gå och lägga mig igen. Fredrik har nog någon form av en inbyggd knapp i sig som han trycker på för han kan bara släppa allt och somna i soffan. Är det manligt tro?
Jag vill inte att vi ska ”tävla” såhär, utan att säger någon att den är trött och behöver vila så ska inte den andra börja pusta och frusta utan bara säga, okej. Vi måste hjälpas åt annars kommer det inte bli lätt när vi har två barn.
Kommentarer