Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Att en liten bebis som inte ens har fyllt 1 år ska ha ett eget pass med foto och allt det tycker jag är lite charmigt! Och att den lilla bebisen som dessutom har två medborgarskap ska ha två pass, ett från varje land, innan han ens har fyllt 1 år tycker jag är både komiskt, roligt och HÄFTIGT! Och att dom räcker i 5 år trots att dom kommer förändras ofantligt mycket under dom åren är ganska knäppt!
I fredags gjorde vi i alla fall Lucas första pass, hans svenska pass. Jag tycker att han ser grym ut på sin första passbild. Jag blev riktigt ”nöjd” och stolt! Ser han inte lite äldre ut på bilden? Mammas lilla kille!
Jag tycker han ser så tuff ut på bilden, speciellt med den lilla handen som polisen i och för sig sa att dom kommer klippa bort 😛
Vi var på vår första utlandsresa med vår dryga sjumånaders precis och var precis som du också helt fascinerad av hans pass! Jag vet inte hur många gånger jag öppnade det bara för att se hans söta lilla bild.. Gå gärna in och titta på min blogg, våra pojkar är nästan exakt lika gamla!
Superfin bild, det är inte enkelt direkt att få ett bra kort när de är så små 🙂
Nu kom jag på en intressant fråga! Pratar Jair portugisiska med Lucas eller bara svenska? Hur tänker ni där?
Jag skulle bara som lärare vilja uppmuntra till att använda båda språken nu samtidigt så han blir tvåspråkig direkt. Forskning visar att det inte är svårare för barnens hjärnor att lära två språk istället för ett, och att tvåspråkighet stimulerar hjärnan. Forskning visar t.ex. att alzeimers kan skjutas upp ett flertal år genom tvåspråkighet och den stimulans hjärnan får utav det. Tvåspråkighet är underbart, en fantastisk möjlighet i vårt mångkulturella samhälle.
Min kille har en grekisk pappa och är jättebesviken på att han inte lärde sig grekiska redan som liten. Nu ska han, 27 år, åka på språkkurs i Grekland för att lära sig. Dyrt, och onödigt som han brukar säga. Jag tänker tvinga honom att lära våra blivande barn grekiska! Jag är så avundsjuk på tvåspråkighet! Och som vuxen är det så svårt att lära sig, tycker i alla fall jag.
Tycker jättemycket om din blogg och har följt din resa ända sedan starten. Och det är där jag befinner mig nu, så ibland går jag tillbaka i din blogg och läser och känner igen mig i dina tankar. Det känns som ett stöd. Som att jag inte är ensam eller har konstiga tankar. Vi har nämligen inte berättat något för någon, så jag är lite ensam i mina tankar och känslor 🙂
Men, nu blev det en lång kommentar. Hoppas du orkar läsa. Anyhow, tack för en härlig blogg. Hoppas ni får en trevlig resa! Jag kommer att fortsätta att följa er.
//Maria