På Smällen!

Heldag med minisim och playdate

Vilken fantastisk dag vi har haft idag! Jag och Lucas lämnade hemmet redan 11.45 för att åka till minisimmet. Simningen gick väldigt bra, men Lucas ville inte ha på sig simglasögonen. Jag tror att jag gjorde nåt fel, för först ville han ha dom men sen när jag hade satt på dom så blev han väldigt upprörd och ville inte ha dom mer. Vi dök några gånger men Lucas gillade inte att få vatten i ögonen så vi övade på annat istället. Vi hade väldigt roligt tillsammans och busade massor i vattnet!

Efter simmet så åkte vi in till stan och träffade en annan mamma som har en dotter som är lika gammal som Lucas. Vi har inte träffats på över 2,5 år så det var verkligen på tiden att vi sågs!!! Det blev mat på McDonalds, Lucas åt lite pommes och halva brödet på hamburgaren. Sen gick vi vidare till Stadsmuseet så att barnen fick leka av sig ordentligt! Barnen hade jättekul tillsammans och lekte väldigt bra trots att det var ”första” gången som dom träffades! 

Jag glömde kameran men jag tog två snabba bilder ändå. Barnen hade mycket spring i benen så dom var knappt stilla en enda minut!  

Vi brukar egentligen bara vara i leklandet, men idag så gick vi till musikdelen också.  

 

Lucas lyssnar på rock 🙂

Efter stadsmuseet så gick vi och fikade. Vi brukar göra så om jag märker att Lucas är trött när vi ska åka hem. För om vi fikar innan vi åker hem så brukar han hålla sig vaken hela vägen hem. Ja, lite trix får man ha när man är förälder till ett småbarn. 🙂

Klockan 18.00 var vi hemma igen. Det var verkligen en helt fantastisk lördag! Imorgon ska jag VILA! Fy sjutton vilken foglossning jag fick efter den här dagen! Jag har haft så otur med spårvagnarna idag och fått bära barnvagnen upp för alla spårvagnar och dessutom upp och ner för en jättelång trappa som visserligen hade ramp, men det är ändå otroligt tungt att få upp vagnen för en så lång ramp.

Nu ligger jag med värmekudde på svanken för det känns som hela svanskotan är krossad och jag tappar liksom andan när jag byter position. Det gör väldigt ont i skelettet som går från fiffi till benen också 🙁 Lucas är så snäll och pysslar om mig med kuddar, kramas och säger åt mig att vila. Underbara lille kille, hur kan man vara så liten och så snäll?! 

 

  

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.