På Smällen!

Idag har jag och Lucas varit på vårdcentralen för hälsoutredning eftersom han äter så dåligt. Förskolan har anmärkt på det flera gånger och nu har dom till och med bett oss ta med välling till Lucas (normalt står det i reglerna att man inte får ta med mat hemifrån!!). Det är inte bara det att han äter dåligt, vissa dagar äter han INGENTING! I fredags åt han ingenting hemma med mig och på dagis hade han inte ätit varken frukost, lunch eller mellanmål! Det som känns skönt att veta är att Lucas matvägran inte beror på maten vi lagar eftersom han oftast inte äter på dagis heller, men det som känns jobbigt är att vår son inte äter något.

Men jag tycker ändå att vi har hanterat det hela ganska bra för vi har inte stressat upp oss. Vi har fått höra hela tiden att föräldrarna ofta gör situationen värre genom att bli stressade när barnen inte äter. Vår inställning har hela tiden varit att mat finns när han vill ha så han kommer aldrig svälta ihjäl (även om det känns som han svälter sig själv ibland).

Hur som helst, när vi var på vårdcentralen så fick vi träffa en barnläkare som undersökte mage, hals, ljumskar och lyssnade på hans hjärta. Hon frågade också om Lucas matvanorna och hur mycket han brukar äta. Hon poänterade flera gånger vilken bra grund vi hade med gröt och välling. Hon sa att man måste inte äta varierat för att få i sig alla näringsämnen, det viktiga är vad man äter och eftersom gröten och vällingen som man köper är fullproppad med viktiga näringsämnen så spelar det inte så stor roll om han äter varierad kost. MEN det är vitkigt att barnen lär sig att äta olika sorters mat för framtidens skull, det är alla föräldrars mål. Hon tyckte också att det var helt ok att ge gröt en extra gång om han matvägrar en dag, men att vi inte skulle dalta och byta maträtt bara för att han inte vill ha. Föräldrarna ska bestämma VAD barnet ska äta och barnet bestämmer HUR MYCKET eller OM det ska äta. Hennes råd till oss med maten var att ha roligt och trevligt när vi äter och äta tillsammans så mycket som möjligt. Dom dagarna som Lucas har ätit dåligt på dagis ska han få någon av sina favoriträtter när han kommer hem och dom dagarna han har ätit bra ska vi prova med någon annan mat.

Det där med att inte dalta med barnen och byta till en annan maträtt bara för att dom inte äter den ena, det har vi aldrig gjort. Jag fick höra det väldigt tidigt på BVC. Men jag skulle däremot vilja prova att öva lite mer på att äta tillsammans med honom. Vi försöker alltid men hans ”ät-fönster” från att vara hungrig och VILJA äta tills det blir panik och han inte vill ha något annat än välling är så litet. Jag upplever ofta att det kan handla om 15 minuter och får han vänta några minuter för länge så vill han inte ha något annat än välling, men lagar vi maten för tidigt så vill han inte ha. Jag funderar på att försöka klocka honom och se om jag kan lista ut när hans ätfönster dyker upp. Jag fattar hur konstigt detta låter när jag skriver det, men ett konkret exempel var idag då jag åt 30 minuter INNAN honom. Jag satte honom på stolen och värmde mat till mig och la på hans tallrik också. Han vägrade öppna munnen ens för att smaka! 30 min senare var han redo att äta och gick och hämtade sin matburk. Och det handlar inte om vilken mat jag åt, för han smakade inte ens.

På vårdcentralen tog dom massa blod från Lucas för att testa allergier, främst glutenallergi. Han fick embla-salva i båda armvecken en timme innan för att det inte skulle göra ont. Personalen sa att det inte kommer göra ont alls så jag behövde inte ens väcka honom (han somnade under tiden vi väntade på salvan skulle verka). Stackarn vaknade av att personlen ryckte loss plåstrena och sen skrek han i panik dom 15 minutrerna som dom höll på att sticka honom!!! DET VAR FÖRJÄVLIGT! Jag ångrar djut att jag inte väckte honom! Personalen sa till mig att det bara var bra om han sov igenom det hela! HUR SJUTTON SKULLE HAN GÖRA DET? Sen blev jag ganska sur för under tiden dom höll på och grävde med nålen, så spände sig Lucas och ibland sparkade han för att han var rädd, stressad och det gjorde nog ont också och då sa den ena kvinnarn i personalen: ”Nej, men nu får du sitta stilla Lucas!”, med skarp röst! Typ som att hon var arg på honom! Han var ju arg på dom! Det var dom som var dumma tyckte han, han var ju oskyldig! Han är inte ens 2 år och det hjälper liksom inte om någon säger till honom på det viset. Han hade panik! Om det skulle ge någon effekt överhuvudtaget så skulle han bara blivit ännu mera ledsen! Jag hade lust att säga till henne när hon för andra gången sa åt Lucas att sitta stilla.

Stackarn var alldeles rödgråten och skakig när vi kom ut därifrån, men när han fick sitta i vagnen med en flaska välling så blev allt bra igen.

Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att han INTE är glutenallergiker, men jag hoppas också att dom hittar felet. Fast jag hoppas att felet inte är en allergi. Jag har haft glutenallergi och vet hur det är!