Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Idag har vi varit på Föräldragrupp på BVC. Tiden var 10.30 så jag blev överraskad att 3 pappor av 7 faktiskt kunde komma på träffen! Skoj! Tyvärr kunde inte Jair. Jag tyckte dom andra mammorna verkade trevliga och jag som tycker det är så roligt med nya människor ser redan framemot att träffa dom igen nästa vecka 🙂
Efter det gick jag, Lucas, Jessica, Anders och lilla Tuva och åt kebab för jag hade stressat iväg utan frukost!
På föräldragruppen märkte jag att det verkligen varierar stort i hur man tycker att man ska ta hand om sitt barn. Till exempel pratade vi om nattningsrutiner. Ett par hade lagt sitt barn i egen säng redan när dom kom hem från BB och aldrig låtit barnet sova i föräldrarnas säng. Det tog ungefär tre dagar innan hon accepterade att ligga i egen säng, så dom första tre dagarna var hon ledsen och grät mycket. När barnet hade gråtit så hade dom gått ut och stängt dörren och sen gått in och tittat till barnet lite då och då. Jag respekterar givetvis deras metod, men personligen är jag helt emot den! Jag tycker inte att så små barn ska gråta sig till söms utan att föräldrarna ens är där och visar sin närvaro så att dom känner sig trygga. Dom har ju legat i magen i nio månader och kommer ut i stora världen och då tycker jag inte det känns rätt att lämna dom ensamma direkt. Jag hade väl lite svårt att hålla tyst om min åsikt… Men som sagt respekterar jag deras men jag håller inte med 😛 Jag hoppas att dom inte upplevde mig som en bitch eller så… Haha!!
Vad tycker ni om det där? Vore intressant att veta! Jag förstår ju nu att alla inte tycker och tänker som jag. Jag har faktiskt aldrig träffat på nån med den nattningsmetoden innan…
Skönt att höra att ni håller med om att så små barn inte ska behöva skrika sig till söms! Givetvis funkar alla barn och familjer olika och så som vi gör kanske inte passar en annan familj vice versa, men just den här metoden anser jag INTE passar till något barn!!
Fruktansvärt. 🙁
En bebis behöver mkt närhet, värme och trygghet.. Inte ligga ensam och skrika efter mamma och pappa..
Jag håller verkligen med dig! Aldrig att mitt barn ska behöva skrika/gråta sig till söms om jag kan göra något åt det. När mina barn är ledsna så vill jag att dom ska veta att mamma kommer för att trösta, dom ska inte ”härdas”…
Vi har använt spjälsängen från start. Den står bredvid min sida av sängen med långsidan bortplockad och madrasserna i jämnhöjd. Lätt och smidigt när jag ska amma…har ställt spjälsängen så att våra huvuden kommer mitt emot varandra. I början låg jag ofta med en hand på honom, på huvudet, i handen eller över bröstet för att visa att jag fanns i närheten.
Alldeles i början sov han delar av natten på mig eller mellan oss i sängen. Nu brukar jag lyfta över honom på morgonen så att vi kan mysa. Han är aldrig ledsen, eller behöver bli vaggad till sömns. Om han bökar och stökar extra mycket kan vi ha honom i mitten någon natt, men jag är lite rädd att min sambo ska rulla på honom. För oss funkar det bra att ha J i egen säng. Och jag vill gärna kunna krama och pussa min sambo gonatt utan en bebis i vägen. Men alla funkar olika. Vi gör det som passar oss.
Min son fick sova mellan oss, han ville inte ligga i sin spjälsäng alls. När han var 10 månader fick han en riktig säng och det gick jättebra att natta honom där. Så det behöver inte bli svårt att ändra mönstret även om dem är äldre och alltid sovit med sina föräldrar.
Orka ha så starka åsikter om andras familjers rutiner. Jag får uppfattningen av att vi alla måste bete oss likadant annars är hen en dålig mor/far. Vi är alla olika och funkar olika oavsett vad det handlar om.
Jag har funderat på det där, jag är gravid i v 27 nu. Min tanke har alltid varit att jag helst inte vill vänja mitt barn vid att sova i vår säng utan helst i sin egen, men däremot skulle jag aldrig kunna gå ut och stänga om en gråtande bebis, det låter ju väldigt hårt! Jag bestämmer inget nu om hur vi ska göra utan det får visa sig hur vår bebis kommer bli, om han blir lätt att lägga eller inte 🙂
När vi hade hembesöket veckan efter hemkomsten från BB frågade jag vår sköterska hur det funkar med rutiner, när man borde börja försöka införa några! Hon sa att varje dag är en ny dag för bebisar de första veckorna! Så vi struntade i allt som kallas rutiner och bara tröstade och gav henne närhet så fort hon blev ledsen. Idag är hon sex veckor och rutinerna har kommit efter hand tycker jag. Alla ska självklart göra det som passar den familjen bäst! För oss är det viktigaste att ge henne trygghet, då löser sig resten med tiden tror jag! Så länge du har ett tryggt barn går nog dåliga rutiner att vänja av.
Kevin har sovit i egen spjälsäng sen vi kom hem från BB men ALDRIG varit ledsen där. Vissa nätter vaknar han o pratar mkt precis som om han vill ha sällskap o då får han sova på mig!
Det var det konstigaste jag hört att göra så mot en nyfödd!!! Tror inte bvc skulle rekommendera det?? skillnad om den hade varit några månader men i början ska ju bebisen verkligen inte behöva känna sig övergiven på det viset anser inte jag. Mina barn har inte hunnit börja gråta någon gång knappt första tiden för då behöver de ju jättemycket trygghet. Min son sov i sin egen säng nästan direkt men i vårt sovrum..min dotter på snart två månader har nog inte sovit i sin säng en enda natt än tror jag!
Detta är väldigt lätt att ha åsikter om innan man själv får barn, men har man inte levt med en liten guldklimp så har man ingen aning om hur man skulle göra. Innan vi fick A tänkte jag nog att han skulle ligga i sin egen säng. Dels för att slippa vänja honom vid det senare och dels för säkerheten.
Vi gav upp det bara någon natt efter att vi kom hem från bb. Säkerheten är jag inte ett dugg orolig för längre. Jag är nog en sån som inte sover så djupt men jag har inte ens tänkt tanken att jag skulle skada honom på något sätt för att han ligger i vår säng. Tvärt om det känns bra att ha honom nära.
Sen så ville han äta varannan timme hela nätterna första månaden och ibland nu med. Blir ett himla springande upp och ner eftersom vår säng dels är mycket högre än hans och det blev väldigt trångt att ha den bredvid vår.
Kanske blir det jobbigt när han ska börja sova i sin säng. Men just nu funkar det bra att han sover i vår säng. Och jag skulle nog inte kunna lita på att han inte for illa av att ligga och skrika när jag var så nybliven mamma.
Vår dotter har sovit med oss sedan hon föddes, två
Månader. Vi gjorde misstaget att vi inte köpte säng
Där man kan ta bort grinden så därför är det lättare att natta henne i vår säng. Jag ammar henne o hon somnar inte när jag ammar. Buffat lite på rumpan , ser jag att hon är sömnig går jag ut. Hon brukar inte gråtamen det tar kanske 20 min innan hon somnar. Är det BVC som har dessa grupper. Vår
BVC har inte informerat om förändragrupper. Det tar sin tid innan barnet kan vänja sig vid andra rutiner o miljöer. Jag skulle aldrig låta henne gråta medvetet. Man får så ont i hjärtat när man ser hur underläppen viker sig o de fåntårarna som kommer.
Svar från Emma: Ja, men alla BVC har tydligen inte föräldragrupper. Men fråga på ditt BVC.
Jag tror jag hade testat att ligga bredvid medan de sover i sängen fr om dag 1 med en hand/bröst i närheten om den skulle behöva tröst. Har själv vuxit upp med att göra så med mina småsyskon och det har funkat alldeles utmärkt. Att gå ut direkt känns lite väl brutalt men det kan också låta värre än vad det är så klart.
Dock tycker jag att daddandet med att ha dom i sängen oftast verkar bidra till att föräldrar dras med problem när de väl ska övergå till normala nattningsrutiner, dvs sova i egen säng. Verkar mest bli pannkaka av alltihopa, folk är väl för stolta för att medge det men det är oftast vad som kommer fram när man inte tagit tag i det, och att föräldrarna ställer till det speciellt för sig själva och får såna jäkla samvetskval över att inte ha den lille i närheten gör det ju inte enklare.
Ibland kan det kännas som att föräldrarna lider mer än barnet när det kommer till sånt. Sedan är jag själv oerhört lättväckt och har en väldigt rörlig sambo i sängen så för bebisens skull skulle det inte kännas säkert att ha den mellan oss, bättre precis intill sängen. Men det är som du säger, upp till föräldrarna och säkerligen individuellt från barn till barn hur man kan tänkas göra med sånt. Sen är det ju helt förståeligt att man vid första barnet gärna vill ha den nära hela tiden, inte konstigt alls! 😉
Min snart 3 månaders sover och somnar i sin säng sover alltid i sin egen säng på natten. Gnäller inte ens när man lägger henne bara hon får napp och snutte blir hon nöjd. Är så olika med barn min 15 ånaders sover fortfarande i vår säng men försöker vänja bort det nu.
Jag resonerar precis som du 🙂 Min kille är snart 5 månader & vi samsover än 😉
Vår bebis sov hos oss den första tiden, men när han blev runt 8 v så vaknade han väldigt lätt om vi rörde på oss, så då provade vi att låta honom sova i egen säng. Han sa inte ett pip! Och sov nästan hela natten. Självklart tar vi upp honom om han är ledsen, när de är så små så förstår de ju inte att ”när du ligger här så ska det sovas”, de vill ju mest bara ha närhet 🙂