På Smällen!

Varför är det alltid så? Att när man är på toppen så är det något som tar en till botten. Varför kan man aldrig bara få vara kvar på toppen. Det är väl kanske därför det heter ”för bra för att vara sant”. Jag vill berätta för er att det har hänt en riktig jävla skitbajshelvetes grej och just nu är jag otroligt jävla ledsen. Jag vet knappt hur jag ska ta mig upp ens. Jag vill skriva av mig för min blogg har alltid hjälpt mig när jag har haft det svårt, men jag kan inte berätta vad som har hänt så därför väljer jag att berätta att jag är riktigt jävla ledsen.

Egentligen hände den här skitbajshelvetes grejen redan dagen innan julafton, men det var först igår som jag blev riktigt ledsen. Jag tycker inte om att spela teater och låtsas att allt är bra om det inte är det. Jag kan inte ens blogga och låtsas vara glad och bekymmerslös när jag inte är det. Då får jag en bloggsvacka som jag har fått nu. Jag är inte bra på skådespel och charader, jag behöver köra med öppna kort för att kunna gå vidare och släppa jobbiga känslor. Det är därför jag berättar för er om detta. För nu när jag har berättat så behöver jag inte kämpa för att göra sken av att allt är som vanligt, nu kan jag vara som jag känner. Jag tror det är det enda sättet för mig att bli mig själv, att vara öppen med hur jag känner mig så att jag slipper pressa mig själv att vara på ett visst sätt.

Jag orkar inte vara ledsen mer nu, samtidigt som det är typ det enda jag kan vara. Men jag vill försöka komma tillbaka på fötter och fokusera på sånt som gör mig glad istället, så därför kommer det antagligen glada inlägg här framöver. Det hjälper mig att fokusera på det som gör mig lycklig och att alla positiva händelser omkring mig får övertaget från det negativa. Har ni läst något om tankemönster? Hur svårt det är att byta ett tankemönster man har? Cirka 95% av alla tankar du tänker idag är samma som igår, så du har alltså bara 5% att jobba med för att börja tänka mer positivt. Det är därför väldigt svårt att komma ur depression och negativa tankesätt.