Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
I denna lilla familjen samsover vi än. Vi har två sovrum, men min och Jairs säng står alltid bäddad eftersom vi sover i Lucas säng fortfarande. Det finns säkert dom som lyfter på ögonbrynen över detta och tycker att det är helt absurt, men varför? Tänk nu efter, varför skulle det vara fel att vilja vara nära sitt barn?
Jag funderade på det mycket förut när Lucas var bebis. I min värld var det mest naturliga att ha honom så nära som möjligt HELA TIDEN. Han har ju kommit ut från varma tryggheten i min mage till en stor och kall värld, nu var det min uppgift att göra honom trygg i min famn. Jag skulle visa honom att mamma är här, mamma lämnar inte etc. Vi samsov från dag 1. Men jag kände konstant skuld för att jag från alla håll och kanter fick råd/pekpinnar om att jag gjorde Lucas och mig själv en otjänst. Lucas skulle aldrig lära sig att sova själv, han skulle bli osjälvständig och att han sov sämre med oss än utan oss. Tuuur att vi hade en grym BVC-sköterska som fick oss att tänka till lite grann. Hon sa:
”Sover du och Jair tillsammans? Tycker ni att det känns lite tomt och konstigt och nästan lite jobbigt att sova när den ena inte är hemma?” Jaaaaa! Jag vet inte hur många nätter (innan Lucas kom) som jag låg och väntade på att Jair skulle komma hem när han hade jobbat natt. Jag trivs inte alls att sova i en stor och tom säng. BVC-sköterskan förklarade att det var precis så som Lucas också kände, så om vi VILL sova med honom så skulle vi fortsätta med det. Om vi inte tycker att det är ett problem, så finns det inget problem att lösa. Är vi nöjda och glada så ska vi fortsätta som vi gör. Lucas kommer aldrig fara illa av att vi sover med honom, det kommer komma en dag då han inte vill sova med sin mamma och pappa mera.
Så alla ni som samsover och tycker om det, fortsätt med det! Ditt barn kommer bli tryggt och självständigheten kommer ändå. Lyssna inte så mycket på andra och gör det som känns rätt för dig! Jag ser ingen anledning till att vi ska sluta samsovningen nu, möjligtvis försöka hitta ett alternativ till samsovningen i god tid innan det blir dags för nästa barn. Men jag har även en back-up plan där ifall det inte skulle funka 🙂
Jag vet att jag säkert också har läsare som har problem med samsovningen och hellre vill att barnet ska sova i egen säng. Då är det en helt annan situation och då ska ni såklart inte ha dåligt samvete för att ni försöker lösa den situationen <3 Vi gör alla vårt bästa!
Wonderful writing. Interesting to read. I love reading such great articles. Thank you! It has made my job easier and easier. Continue to rock.
We only work with professional Lahore Call Girls who know how to give our clients the best escort services. There is no better security service in Lahore than We. We have the sexiest call girls for night services. At any time, you can use our van service. Our prices are the best on the market, and we promise that you’ll be happy with everything.
Our beautiful Islamabad Call Girls are known all over Pakistan for being smart, charming, sexy, and professional. So, if you want some of the best young ladies from Islamabad to escort you at a social or business event, head on over to our high-class service right now. If you use a top service like ours, you’ll always be in good hands. You can relax in style, knowing that your Call Girls will show up on time, look great, and be able to talk to all kinds of people.
Samsovning is king! Det är ngt av det bästa vi kan göra för våra barn som dessutom är helt gratis. Trygg blir man bara om man får överflöd av trygghet. Självständighet är inget man kan tvinga fram!!! Bra skrivet och underbart att se flera som väljer att samsova.
Hejsan, jag har en lite annan vinkel på det hela. Jag har inga egna barn, men min sambo har två, en son på 12 år och en dotter på 9 år.
Vi har en 160’s säng och det är katastrof..
Jag har dessutom varit med om en arbetsplatsolycka så går på morfin och har enorma smärtor i ryggen..
9åringen kommer ner varje natt, och gnäller över att hon inte får somna i vår säng. Så sambon ger oftast efter.
Minst 3 dagar i veckan sover alltså båda propellrarna i vår säng.
Jag personligen tycker att de är gamla nog för att sova i egna sängar.
Mamman i det hela har tillåtit dottern att sova med henne hela livet, varje dag.
Som många här har skrivit så känns det mer som att det är föräldern, i de flesta fallen mamman, som inte vill släppa taget och närheten, utan bara byter barn då det nya är fött?
Givetvis så förväntar jag mig några ”mammiga” kommentarer.
Men som sagt.
Funkar det för just er, good for you!
Trams.
Vår dotter är nu 10 år och sover fortfarande i vår säng. Det har hon gjort sedan hon var baby. Hon har ett eget rum och väljer då och då att sova där men hon är alltid välkommen hos oss. Tryggare unge finns inte. Vi har aldrig haft problem att lämna henne någonstans. Dagmamma, förskola, skola, fritids, sova borta hos släkt och kompisar. Hon är trygg.
Om vi ser oss runt i världen så är det en mycket liten del av mänskligheten som har barnen i egna rum. Den större delen sover tillsammans i samma rum. Varför skulle det skapa otrygga barn? Till och med djuren sover i flock är de också otrygga?
Nej, jag tror att vi snarare skapar otrygghet genom att förpassa barnen i eget rum från tidig ålder. Fortsätt sova tillsammans med gott samvete. Det gör vi. ☺
När jag var liten sov jag hos min mamma o pappa tills jag var 6-7 år sen när jag blev äldre ville jag själv sova i min säng. Det här med självständighet är absolut en lögn! Jag var mycket mer självständig än många kompisar som inte fick sammsova.
Jättebra att ni samsover och gör det som känns bäst för er trots vad andra säger! Vi samsover med 2 av våra 3 barn, dom är 3 år och 1,5 år. Dom är väldigt trygga, glada och självsäkra barn. Kram till er! / Maria ED
Ja, jag undrar hur de gjorde förr i tiden ”Nej du lilla Kalle, du får minsann sova själv i grottan bredvid.”
Människan är ett flockdjur och att vara nära är naturligt för oss. Jag ifrågasätter aldrig mina vänner vars barn sover själva så jag förstår inte varför vi som samsover alltid ska bli ifrågasatta. Att lyssna till barnens behov är ju det enda viktiga, vill ett barn sova själv så är det klart att det ska få göra det men vill barnet ha närheten så ska det också vara det självklara.
Jag håller med dig! Min dotter är 17 år så det var ett tag sedan vi sov tillsammans men när någon som ska bli förälder för första gången kommer till mig å frågar saker har jag bara ETT råd: Gör det som känns rätt! Det vet DU som förälder INGEN annan.
Samsova, amma länge osv gör som du känner är rätt!
Lycka till å må gott!
Aaww! Min dotter sov mellan mig och hennes pappa tills alldeles nyligen, precis innan hon fyllde två i början av juni. Nu sover hon tryggt i sin egen säng som står bredvid våran och hon är alltid välkommen upp om hon vill. Våra nätter började bli jobbiga då vi alla sov dåligt, framförallt jag som fick en unge som sparkades och flaxade i sömnen, och hon sov dåligt av att jag flyttade på henne osv, så det var dags nu. Men det har varit två helt underbara år av samsovning 😀
Jag tycker alla gör som man själv känner är bäst för sitt barn så länge barnet inte far illa och det gör dom ju inte om dom sover i samma säng 🙂 jag själv kan inte sova med barnen i sängen för jag sover inte en blund men vaknar de på natten så får de självklart komma och sova med oss. :)man borde lägga ner energi på sin familj istället för att ifrågasätta hur andra gör! Det är min åsikt 🙂
Innan jag fick barn tänkte jag att jag verkligen inte ville ha barnen i sängen när de blir stora. Nu är min dotter 1år och de är det mysigaste som finns att vakna upp brevid henne. Oftast somnar hon i vår säng och sen flyttar vi över henne till spjälsängen som står i vårt rum och vaknar hon under natten brukar hon vilja komma tillbaka till oss. Vet ju inga 20 åringar som sover tillsammans med mamma o pappa så de lär sig nog det tids nog 🙂
Jag sover gärna med barnen, alla 3 😉 Men maken börjar protestera och tycker dom ska sova i egna sängar. Men jag vill inte dom ska behöva bli tvingade att sova i sin säng.. 🙁
enligt Malin och Louise, barnpsykolog barnmorska och allt vad de nu är, så får man trygga barn om man låter dem sova hos en om de vill och om det fungerar för föräldrarna. De ”laddar upp” sig med mamma och/eller pappa..,.
Tror vi får slappna av lite och tänka att allt ordnar sig. Barnen kommer mest troligt att flytta hemifrån och jobba en dag de med och då kan vi sova hur vi vill
Är bara att fundera på hur de första människorna gjorde… Tror någon på allvar att de la sina barn själva i en grotta längre bort? Säger sig själv vad som biologiskt är naturligt! Sedan är det jätte skönt de nätter min 3-åring sover en hel natt i sin egen säng, även fast det inte händer ofta, haha:) Alla familjer får göra som de vill, men att hävda att barn blir osjälvständig av att samsova är ju otroligt löjligt! Sedan tror jag att många är rädda när vissa hävdar att plötslig spädbarnsdöd ökar med samsovning, vilket är fel. Är ju andra orsaker som överhettning osv.
Vi har nyligen separerat och nu samsover vi vidare på var sitt håll istället. Känns extra viktigt att behålla den närheten nu när saker är annorlunda. Och faktiskt är det tom ännu mysigare att gosa ihop sig tätt intill de nätter vi är ihop och sova nära. Så så länge barnet som blir två i höst har behov av det myser vi vidare tätt intill.
Glömde att skriva att det är väldigt skönt att ha en stor familjesäng. Vi köpte två 1,20 sängar och periodvis har vi även haft en växasäng bredvid.
Följ ditt hjärta! Vi har fem barn som fått sova med oss och jag upplever att de alla har blivit väldigt självständiga. Jag har även burit flera av dem i sjal och känt samma sak där. De fylls på med närhet och trygghet som gör att de vill upptäcka världen när de har ”tankat” klart. Numera har vi endast vår yngsta i vår säng. Han går och lägger sig när han är trött och sover sött hela natten. Ibland bär vi över honom i hans säng när han somnat och då brukar han återkomma när han vaknar framåt morgonen. De övriga barnen har också ”lärt sig” att sova själva utan att de har behövt ”läras”. Det kommer när det kommer.
Den vettigaste psykologen jag känner till håller med: https://www.parentmap.com/article/video-the-attachment-based-model-of-child-development
Lång intervju men värd att se. Hans bok, som finns på svenska bibliotek, rekommenderar jag varmt till alla som har eller ska ha barn. Den hjälpte mig förstå både min egen uppväxt och sambons tonåring mycket bättre.
Hos oss samsovs det också. Skrutt har ett eget rum med egen säng och hon vet att hon får själv välja var hon vill sova. Än så länge väljer hon bredvid mig. ingen av oss tycker om att sova ensam så varför skulle vi göra det? Hon får sova bredvid mig så länge hon vill. Hon är väldigt trygg i sig själv, framåt och kavat så det är då inget fel på hennes självständighet. Snarare är det nästan tvärtom lite för mkt självständighet emellanåt.
Båda mina barn har sovit hos oss när de var små. Jag är helt säker på att det gav dem en grundtrygghet och när de sen flytta över i egen säng så var det ingen av dem som kom nattvandrande såvida inte en olycka hänt i sängen eller de drömt en mardröm.
Hej! Så jätte tacksam för ditt inlägg. Jag samsover med min son och jag kan inte känna mig tryggare än när jag somnar med honom, panna mot panna. Vaknar och han kryper in i min famn och somnar tryggt om. Jag känner som dig, när den dagen kommer då han vill sova i sin säng så får han det, självklart. Ingenting som jag tagit i från honom utan erbjuder honom att sova i sin säng men väljer att sova med mamma.
Tack återigen! Ha en fantastisk sommar! /Med soliga hälsningar, Karolina
Jag sov hos min mamma tills jag var 12 år. Inga större fel på mig eller min självständighet. 😉
Sonen sov själv, somnade alltid i egen säng och efter 10 månader även i eget rum… fram tills han var 2,5 år då han började komma in till oss på natten. Så numer samsover vi varje natt. Vi föräldrar är alldeles för trötta på natten för att gå upp/natta om osv… 😉 Haha!
Härligt att läsa! Varför ska man tvinga ett barn till att sova ensam? Det mest naturliga för dom är att vara nära sina föräldrar.
Vi samsover fortfarande med sonen som blir 8 i år. Däremot så har sängen blivit för liten för oss allihop med lillebror som är 6 månader. Detta har vi löst med en madrass som dras ut intill vår säng. Ibland sover sonen på den, ibland pappan. Alla nöjda och glada, alla sover bra hela nätterna och sonen är en mycket självständig liten herre.
Han kommer att flytta in till sitt eget rum när han själv väljer det, det står en säng där och väntar på honom. Men valet att sova i den kommer han få ta själv, och jag är helt säker på att den kommer användas innan han blir tonåring 🙂
För mig kändes det väldigt naturligt att samsova när mina döttrar var bebisar, lättare att amma och ge massor av närhet. Idag vill treåringen helst sova i sin egen säng medan sjuåringen tar alla chanser hon får att sova i vår säng (vilket hon får några ggr i veckan men inte varje natt).
Hos oss sover alla i sin säng, men i samma rum 🙂 , vuxna i dubbelsängen, 1 åring i spjälsäng och 3,5åringen i juniorsäng. Det blir lite trångt, men alla sover bra, är trygga och mannen och jag kan krypa nära varandra utan att ha ett barn emellan.
i vår familj delar vi upp oss , jag sover med 3 åringen och min man med 6 åringen ! Funkar kanon för alla en dag kommer då dom inte vill sova med oss länge så gäller att passa på ! Älskar att höra henne andas och gosa med henne när hon sover ! Dessutom märker man enklare om dom får feber eller mår dåligt ! Men hade inte klarat att sova alla 4 i sängen = trångt så därför delar vi upp Oss ska tillägnas att 3 åringen sov så dåligt i egen säng , vaknade flera ggr per natt och va ledsen !
Vi har också alltid samsovit i olika konstellationer. Senaste varianten har varit att dottern har en loftsäng och min dubbelsäng står under loftsängen. Ibland ligger vi i min säng. Förut tyckte hon att det var alldeles för ensamt att ligga så långt ifrån som däruppe när jag låg där nere. Så då sov vi nere.
Plötsligt en dag sa hon ”nu vill jag sova uppe”. Efter den dagen har hon själv kommit på att hon sover mycket bättre i sin egen säng, men att hon gärna vill gosa i min säng en stund på kvällen och på morgonen.
Redan då jag var liten (född -78) haglade pekpinnarna över min mamma. Jag var för tidigt född och hade kolik. Mamma valde att bära mig i bärsele, ha mig nära i sängen osv. Ett jäkla liv var det, om att jag skulle bli så osjälvständig. Hänga mamma i kjolarna jämt. Men vet ni vad? Det blev inte så. Jag har gått i skolan. Åkt på språkresa som tonåring, au pair som tjugoåring. Flyttat hit och dit. Mått bra. Mått dåligt. Haft bra förhållanden och dåliga förhållanden. Nu är jag gift, har två barn och har nyss köpt hus för första gången. Fast jag sov i samma säng som min mamma.
Så sov så som ni trivs. Ungarna är bara små en gång. Passa på att njuta (och tycka att det är skitjobbigt, för det är det också) medan ni har chansen.
exakt min 6 åring börjar också inse att det är skönare att sova i egen säng och då kan man ställa in hennes säng i vårat rum som du gjort ! Fattar inte varför det skulle vare negativt att samsova ! Så mycket som snurrar i deras små huvuden så sova tryggt måste vara underbar t! Sen får väl föräldrarna vara intima vid andra tillfällen om det är det som många tycker är ett ” problem ”
Härligt med ett levande exempel på att barn visst blir självständiga även om dom samsover 🙂 Tack för att du berättade om din uppväxt 🙂
Underbart!! Vi sam sover också stora delar av natten. Fem stycken och även om det är lite trångt så är det rätt för oss. Klart man ska samsova om man vill!! 🙂
Mina killar är vuxna nu. Som barn sov de ofta hos oss och inte har de blivit osjälvständiga. När deras pappa och jag ville vara ensamma i sängen fick vi förstås se till att vara det, det var väl enda problemet, och så att pappa tyckte att det blev varmt. Jag tyckte det var mysigt och tryggt att ha min flock samlad och uppenbarligen tyckte killarna det också.
Vi samsov fram till i höstas ungefär då dottern fick en ny säng och själv tog initiativet till att vilja sova själv. Vi hade försökt med att få henne att sova i egen säng men ganska halvhjärtade försök då jag saknade att ha henne hos mig. Efter ett tag sov hon hos oss på helgerna och i sin säng på veckodagarna (somna till en säga i mammas säng var såå mysigt) nu har hon sovit i vår säng enstaka tillfällen när hon varit sjuk. Och hon fyller snart 3. Någon gång har jag frågat om hon velat sova hos oss, hon har sagt ja men gått raka vägen in och lagt sig i sin egen säng. Med detta vill jag säga att barnen blir nog självständiga när de är redo för det har avsett om de samsover eller inte. Det kommer tids nog och nu när hon är världens vildaste sovare som sparkar och står i är det rätt skönt att inte sova med henne. Men när hon vill så får hon, är hon rädd ska jag alltid finnas där.
Sam – vi har helt enkelt sex på andra platser än i sängen – soffan, golvet, bordet, gästsängen, tvättstugan, gymmet, ja you name it. Precis som innan sonen alltså.
Sonen på 13 månader sover nu oftast hela nätter i sin egen säng precis bredvid vår men vaknar han är han alltid välkommen till oss. Ibland vill han inte heller sova i sin säng från början och då är det också okej.
Jag tror mer på att samsovning om något ger trygga och självständiga barn då de har en stor grundtrygghet att utgå från och får sina behov tillfredsställda..
Men som sagt – varje familj måste välja det som funkar för dem, funkar inte samsovning av någon anledning – då är der ju bättre att inte samsova såklart.
Får man fråga er som sover med barnen i sängen, hur får ni till samlivet med er partner? Tycker absolut att man ska kunna sova med sitt barn nån gång om de vill det. Men tror absolut att barnen också behöver lära sig som en del av utveckling, att säga att barn en dag inte kommer vilja sova med sina föräldrar en dag är inte säkert det. Vi sover inte Heller bra om vi har ungarna i sängen, då det är trångt. Om barn sover för länge mellan sina föräldrar tror jag det skapar oro för barnet att inte kunna sova själv så småningom, tror i de flesta fall att det mer handlar om föräldrar som inte kan släppa taget om att barnet håller på att bli stort
Man kan ha sex på andra ställen än sängen. Vi samsover delar av natten vissa nätter. Har trygga, sociala, självständiga barn på 7, 6 och 4 år. De har sovit hos sin moster 3.5 timmars bilresa från oss utan oss, sovit hos kompisar mm allt sker på deras villkor. Behöver de sova hos oss delar av natten för att bli trygga, sociala och säkra barn så absolut. Trångt ibland men så värt det.
Sex kan man ha på andra ställen. Inga problem.
Och det är fel att barn måste lära sig att sova själva. Tvärtom funkar det så att ju mer trygghet och närhet barnen får desto tryggare och självständigare individer blir de. Visst har naturen ordnat det smart? 🙂
Vi samsover med en fyraåring och ibland kommer sjuåringen också tassande på natten. Ibland sover jag med båda två i dubbelsängen (180cm) och då ligger mannen i sängen bredvid (105cm). Det är toppen när sjuåringen är orolig och behöver närhet, fyraåringen behöver alltid närhet.
De är självständiga på dagen och är mycket aktiva och oblyga, men på natten vill de ha närhet och kärlek.
Jag har jättesvårt att sova utan någon bredvid mig, varför ska då ett barn ha lättare för det?
Jag kan räkna antalet gånger vi sovit tillsammans på en hand. Sonen sov först i vagga bredvid vår säng och sen 4månaders ålder sover han i eget rum. Jag kunde verkligen inte sova med honom i sängen, vaknade stup i kvarten. Imponerad över hur ni alla som samsover får plats i sängen. Jag tycker det är skönt och ha sängen för oss vuxna men en nackdel är när vi är bortresta och måste dela rum eller tom säng vilket brukar vara jobbigt. Aldrig är man nöjd 😉
Vi samsover. Vår son somnar i sin säng och ngn av oss är med honom. Under natten kommer han smygande. Vi har lillebror (3 månader) i en sidosäng och vi kunde inte haft det bättre. Nu sover vi 4 personer väldigt nära varandra och jag bara älskar det!!
Mysigt!
Här samsover hela familjen, mamma, pappa, 3,5-åring och 1,5-åring. Alla tillsammans i samma säng. Ett tag tänkte vi försöka få barnen att sova i egna sängar, men det kändes inte bra så vi gav upp. Och myser nu alla tillsammans – det passar oss och jag njuter så länge det varar!
Jag har tre barn ca 6 år mellan dom , och med alla har vi samsovit tills en ny bebis kom, det var så naturligt och härligt.
Ingen har tagit skada av det, inte vi eller barnen.
Håller med fullständigt. Så länge barnet vill och har behov av att samsova så tycker jag att det är helt ok! Och en dag när det är dax vill de sova själva och då är det så. Tiden när barnen är små och vill vara nära går över så fort… Ta vara på närheten så länge man får/ Malin
Vi samsover inte med barnen; men det är mysigt när dom kommer över någon gång ibland. Alla gör som dom vill och passar dom bäst. Heja mångfald och olikheter! Kraaam
Vilken bra BVC-tant ni har. För min ljög jag när dottern var runt halvåret för det tjatades nåt otroligt om den där jäkla egna sängen. Vi har alltid mått bäst av samsovning. När andra dottern kom kändes det omöjligt att kasta ut första, tänk vad ännu mer utanför hon skulle känna sig tänkte jag så vi skaffade fler sängar istället o ställde på rad 🙂
Vår säng är 2.40 bred. Där ryms jag, sambon och våra 5-åriga tvillingar 🙂
Jag samsover med min Dotter som är två år fyra månader sens dag ett är det mysigaste jag vet och har ett mkt tryggt barn med en mkt stark vilja får höra från många och även förskolan att mi dotter är jätte trygg så tänker fortsätta tills vi tycker att det är dags för henne stt sova i sin egen säng hur ofta får man njuta av dessa småttingar innan de blir stora och inte längre vill 😉 so don’t judge
Det löser sig med nästa barn! Vi kämpade med dottern skulle sova själv vilket gick till sonrn kom. Tog 3 dagar sen samsov vi alla. Sedan 1,5 månad tillbaka (dottern 2 år och sonen 4,5 månader nu) lägger jag båda samtidigt för natten. De båda somnar och sover bättre! Är den ena inte där så vill de inte somna.
Samsover med en snart 6-åring. Blir trångt i sängen när nästa bebis kommer om 8 veckor
Vår lilla kille sover i sin säng till 3-4 på natten, och vaknar till och det enda som funkar är att han får somna om mellan oss. Vi tänker att han måste ju lära sig sova i egen säng och framförallt hela nätter, vilket nästan aldrig händer. Vilken underbar förklaring från BVC, det e ju så sant, kanske skulle testa det och se om vi båda kunde få hela nätter med sömn ❤️
Vilken underbar BVC-syrra! Den förklaringen var den bästa jag hört på länge! Jag samsover med vår dotter som är sex månader, när hon vill. Jag brukar lägga henne i hennes säng när hon ammats till sömn, men vill hon inte sova där får hon sova med mig. Oftast sover hon gott i sin säng, ibland vill hon sova hos mig. Speciellt nu när det är tänder på gång vill hon vara nära.
Vi har samsovit med stora tjejen på 2,1 år tills hon var ca 1,5 år. Då introducerade vi säng i eget rum, mest för att lillebror skulle komma vid årsskiftet.
Hon somnar oftast i sitt rum, men kommer alltid in till oss på natten. Då lyfter vi upp henne i vår säng och så fortsätter vi sova.
Vid läggning frågar vi vart hon vill sova och oftast säger hon sitt rum, så valet är hennes!
Lillebror sover i sin spjälsäng utan problem, och det kommer han få fortsätta med så länge han trivs med det… ☺️
Vi samsover inte här hemma, båda barnen sover i sina egna sängar. J är 3,5 och N är 1,5. Men enda anledningen till det är egentligen att Jag inte Kan sova med barnen i sängen. Jag sover jättedåligt och ytligt så det har aldrig varit ett alternativ med samsovning. Men jag anser att varje familj gör som der passar just dem. Vill man samsova gör man det, annars inte. DET tycker jag ingen ska ha åsikter om.
jag och mina två tjejer samsover. Hur mysigt som helst. De båda vill ha mycket närhet och är det självklart för mig att finnas där för dom. Så vill man samsova så ska man göra det.
Hej! Sammsovit i 2 år med våra. Son,bästa som finns.
Mina föräldrar sammsov med alla sina barn, min storebror tyckte det blev trångt i sängen när jag med skulle sova där, då börjadr han sova i sin egen säng. 🙂
Ibland är vi fyra av fem i sängen och ibland sover alla tre i sina egna sängar. Allt utifrån barnens önskemål. De vet att de har egna sängar men är alltid välkomna till oss. Ibland sover en av oss vuxna i någon av barnens sängar. Huvudsaken alla sover gott. Det gör varje familj på sitt sätt.
Vi samsover här med 😀 Delar av natten ligger vi alla fyra i samma säng, och för det mesta funkar det bra! Jag ger gärna mina barn den tryggheten om de känner att de behöver den!