Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Det där med att säga att man vill planera en graviditet, alltså vilken månad man vill att bebisen ska komma, det sticker i ögonen på många. Det finns moderna ordspråk som barn skaffar man inte, barn får man… För många är det så, men för många är det inte så. En del blir gravida bara dom tänker på en bebis och andra försöker i år. Jag förstår att det kan kännas retande när någon maler på om sin perfekta planering på året som dom ska skaffa barn om man själv har försökt i år utan att lyckas eller om man fått flera missfall. Särskilt om personen aldrig har varit gravid och naivt tror att den kommer bli gravid på första försöket.
Men om man ska det statiskt sätt så kan man faktiskt planera en graviditet. Statistiken säger nämligen att nästan alla par (förutom dom som har ngt problem som förhindrar en graviditet av känd eller okänd orsak) blir gravida inom 6 månader. Det betyder att man mer eller mindre kan planera vilken halva på året som man vill ha barn på. Och om man inte ”vill ha” barn i november/december så kan man låta bli att ha sex i februari/mars. När jag skriver ”vill ha” så syftar jag givetvis på dom som vill ha barn oavsett månad men som helst vill föda i någon annan månad än dom nämnda.
Om jag går till mig själv så verkar det som jag känner min kropp otroligt bra, ännu bättre efter första barnet. Ägglossningstest och att tempa funkar inte för mig, men jag känner när jag har ägglossning och när ägget blir befruktat. Jag blev gravid på första ägglossningen med Lucas direkt efter P-pillerstopp och med den andra graviditeten blev jag gravid på ett enda vuxenmys på allra första försöket. Det vore dumt om vi inte försökte planera in när det passar oss bäst att få barn. Saker jag tänker på då är pengar, jag vill gärna spara en buffert innan jag går på mammaledighet. Jag tänker på månad för att jag tycker att november är trist och december är sist på året så det är lite tråkigt att fylla år då. Jag tänker på alla månader som man ska försöka undvika RS-virus när man har en liten bebis. Föder man i november/december så ska man vara försiktig ända till och med mars då RS-viruset är som mest aktivt, det är ganska många månader!!! Jag var hemma med Lucas till mitten på april för att jag var livrädd för RS-viruset!
Jag förstår att ni som har svårt att bli gravida inte tänker som jag, men jag tycker det är onödigt när man blir upprörd pga det. Mina åsikter om att jag kan planera måste också få vara tillåtna för i mitt fall har det varit så. Samtidigt så måste jag veta att det kanske inte alltid kommer vara så och det kan vara så att jag bara har haft tur. Samtidigt så måste jag vara lyhörd åt andra hållet också. Vad jag vill säga är egentligen att man inte kan göra en generell regler som gäller för alla och säga att man inte kan skaffa barn för dom får man. Visst är dom den finaste gåvan som man nånsin FÅR som man aldrig ska ta förgivet!!! Men man väljer när man ska SKAFFA dom, men det finns aldrig någon garanti för att man får dom.
Jag vill verkligen inte trampa någon på tårna med det här inlägget och jag syftar inte på någon person. Det här bara något allmänt som jag har funderat på eftersom det plötsligt har blivit så fult att säga att man planerar att skaffa barn. Tyck gärna till men snälla bli inte upprörd för det finns ingen ond tanke bakom det här inlägget!
Hej kontakt ([email protected]) om du är intresserad av barnadoption, min man och jag adopterade härifrån privat. Tack
Jag tror att de negativa reaktionerna du skriver dels bottnar i det du själv är inne på : Par / kvinnor som haft svårt att bli gravida, eller fått missfall , eller varit mer eller mindre tvungna att avbryta en tidigare graviditet på grund av svåra fosterskador tänker nog att det är ”bortskämt” eller ett lyxproblem att vilja påverka när på året barnet ska födas.
Och är kvinnan i paret i 40-årsåldern eller börjar närma sig 40 tänker nog många att de ’inte har råd att slänga bort en chans” att bli gravid bara för att risken finns att föda i fel månad.
Så finns det sådana som jag. När min man berättade att han gärna ville ha fler barn och gärna så fort som möjligt så ställde jag villkoret att jag vägrar ha sex på beställning för att det är rätt dag i månaden, jag vägrar köpa ägglossningstest, jag vägrar göra det till ett projekt att försöka bli gravid. Jag kan helg enkelt inte tänka mig något tristare och mer avtändande. Däremot är jag helt med på att slopa preventivmedel och bli mamma igen om det skulle bli resultatet. Det visade sig som tur var att han tänkte i princip likadant och med ”så fort som möjligt” helt enkelt menade omedelbart sluta med preventivmedel. För sådana som mig som vägrar att ha sex på beställning enbart i barnalstrande syfte överhuvudtaget känns det totalt främmande och skrämmande att försöka styra när på året ett eventuellt barn ska födas.
Men vi människor är ju olika och jag inser att andra fungerar på ett helt annat sätt och att jag ju faktiskt inte har med andras reproduktiva val att göra.
Huvudsaken måste ju ändå vara att alla barn som föds är välkomna. Vill andra människor försöka planera in barn en viss tid på året eller väljer en viss kost eller samlagsställning för att på så sätt försöka styra vilket kön barnet de planerar ska få är det ju faktiskt deras eget val och måste få vara så även om det för just mig är hot otänkbart.
Ja jag förstår inte varför folk måste utrycka sina åsikter hit och dit hela tiden! Var glad för andras skull istället! Det är inget fel att planera sina barn! Jag har alltid önskat sommar barn! Slutade med p piller i juni blev gravid i slutet på augusti med första,(föddes i juni!)Andra barnet försökt vi i 5månader innan det lyckades, jag tänkte inte på när jag ville ha för jag ville bara ha inom 1år o 9mån för att få samma pengar! Nu är jag gravid igen och har tydligen lyckats med ett juni barn igen utan att tänka på de! Klart jag vart avensjuk på dom som lyckats på första försöket! Men jag tänker ju inte ta ner deras lycka o sprida min olycka för de! Låt folk va! Sprid glädje! Jag har vart på ul idag och vart jätte nervös för att barnet inte levde för att jag läst om dina barn Emma! Nu hade jag tur att min lever:) och jag önskar dig Emma all lycka till för framtida försök! Hoppas nästa gång blir jätte bra! Kram
Jag håller med dig i mycket av det du skriver. Jag är för planering. Ibland känner jag dock att det hade varit skönt att slippa och planera men det beror säkert på att jag har vissa sjukdomar i grunden som krävs att barn planeras för att det ska bli så lite komplikationer som möjligt för barnet och där mig själv. Vi lyckades på första försöket och har idag en fin kille på tio månader. Har flera bekanta som genomgått missfall och självklart lider man med dem. Man ska aldrig ta något för givet. Varje graviditet är olika och förutsättningarna för att bli gravid kan ju också variera.
Jag känner också igen mig i det du skriver, hur man planerar
Jag har blivit gravid på första försöket båda gångerna och skäms nästan över det eftersom jag känner många som verkligen kämpat och för att jag har räknat med att få kämpa åtminstone några månader jag med. Vi har inte alls planerat efter när på året vi ”vill” ha barn utan första gången var det mest att nu kör vi och nu andra gången ville vi ha minst två år emellan och ni blir det det ganska exakt. Jag hade dock aldrig hållit upp någon eller några månader för att undvika att få bebis en viss tid på året. Är själv född på juldagen och får ofta kommentarer och ”stackars dig”. Vaddå stackars? Tror inte att ett barn som är fött nov/dec mår sämre än något annat? Är inte en födelsedag ett bra sätt att liva upp en mörk och dyster höst?
Mitt första barn kom till på första försöket och är född i slutet juli vilket passade mig ypperligt även om det var väldigt jobbigt att vara höggravid i sommarvärmen. Barn två (med en ny man) planerades därför med tanken på att komma i mars/april men vi blev gravida lite för snabbt (på andra försöket) så han kommer att göra oss sällskap utanför magen den 24/2 (planerat KS).
Jag trodde aldrig att jag skulle ha lätt för att bli gravid. Jag har fetma, dvs BMI över 30 och har rökt minst 1 pkt om dagen innan båda graviditeterna, motionerat minsta möjliga och ätit ganska dåligt över lag. Jag kan bara konstatera att naturen är underlig ibland.
Jag tänker som du samtidigt har jag haft svårt för att bli gravid. Vi har ändå valt att stå över oskyddat sex vissa månader för att vi inte (om vi kunnat välja- och det kan vi ju) önskade få ett barn i slutet av året. Anledninen till det är att min sambo har dåliga erfarenheter av att vara född sent på året. Vi har verkligen inte tagit för givet att vi skulle kunna få barn och det tog lång tid att få pluss på stickan. På slutet började vi vackla i vår övertygelse att hoppa över vissa månader eftersom att vi hellre ville begåvas med ett barn än inget alls och ju fler försök desto större chans till lycka.
Min fråga till dig nu efter det som hänt dig. Du har skrivit innan att du vill få igång bebisverkstaden snart igen. Det här kan ju knnebära att ni ”måste” vänta. Känns den väntan okej i förhållande till barnlängtan?
Jag blir inte upprörd av ditt inlägg men däremot lite illa berörd. Jag är själv en av dem som har väldigt lätt för att bli gravid. Har blivit gravid 6 gånger varav 4 gånger på första försöket och 2 gånger på andra försöket. Så generellt sätt hade ju jag också kunnat planera in, kan man ju tro. Men efter två missfall på rak var jag inte lika kaxig längre och när tredje graviditeten visade sig vara en liten flicka med svåra fosterskador som dog i magen kände jaag mig rätt knäckt. Några månader efter förlossningen med vår lilla tjej blev jag gravid igen och det resulterade i vår helt fantastiskt älskade son som kom till oss den mest perfekta dagen någonsin, 21 december. När andra pratar om hur trist det är att vara född i november/december blir jag arg. För det första är det just de personerna som göder den ”myten” om att det är så trist och hemskt. Alla barn älskar väl sina födelsedagar och varför skulle det vara mer trist i december? Dessutom känner jag att det bara blir löjligt när man hakar upp sig på datum hit och dit. Man får väl ändå barn och inte ett himla datum? Angående RS virus så tycker jag argumentet är konstigt. Man uppmanas väl ändå att vara försiktig med sina små i stora folksamlingar de första 3 månader oavsett på året de föds? Jag tyckte det kändes väldigt naturligt att vara försiktig med min son i början. Det var ju inte som att vi var isolerade från allt direkt. Vi träffade vänner och var ute på massa promenader osv. Jag tyckte det var skönt att inte behöva springa i affärer och liknande den första tiden. Dessutom gäller ju bara försiktigheten nyfödda. Jag känner att jag kan offra några månader ETT år. Det är ju inte som att man måste vara försiktig resten av liten bara för att bebisen föds på vintern.
Nu är jag gravid igen och det verkar gå vägen än så länge. Den här gången hade jag ”bara” ett missfall innan denna bebisen.
Jag tycker faktiskt att det är fel att säga att man skaffar barn. Och även om man nu tror att man kan planera barn in i minsta detalj så tycker jag åtminstone att man kan visa lite hänsyn till alla dem som kämpar på.
Jag menar alltså inte att man inte får försöka planera eller önska sig vissa månader. Det klart man kan tycka att vissa månader passar bättre vissa år. Men att klart och tydligt deklarera att man minsann kan planera hur man vill tycker jag bara är hänsynslöst.
Jag beklagar verkligen det som hänt dig, det måste varit fruktansvärt. Jag vet inte om du har läst min blogg länge, men jag fick nyligen själv ett jobbigt missfall och har precis blivit återställd från det efter misslyckad hemabort och skrapning. Jag vet hur det är att förlora, känna sorg och besvikelse när allt inte går som det ska. Om det där med att ”tydligt deklararera” och vara ”hänsynslös” var syftat till vad jag skrev om mig själv så tycker jag att du har misstolkat mig helt. Jag känner otroligt mycket för dom som kämpar med ständiga bakslag och jag menade inte att såra någon. Men eftersom jag själv har fått ett jobbigt missfall så är en av sakerna jag tröstar mig med, att jag iaf har lätt för att bli gravid och jag fattar inte varför jag inte kan få säga det…? Jag var ju faktiskt väldigt tydlig med att jag inte menade illa med något i det här inlägget.
Jag förstod att du inte menade något illa och kommentaren var väl mer generellt om ämnet du skrev om och minst på saken än riktat till dig. Alltså, jag tycker inte om när folk pratar högt och lågt om vilken månad de ska skaffa barn osv osv. Det sticker i ögonen på dem som inte känner att det är så enkelt och jag tycker bara det är onödigt och dumt att såra folk medvetet (för vi vet ju alla att många kommer ta illa upp).
Personligen förstår jag inte syftet med att berätta att man har lätt att bli gravid, om det inte är så att någon frågar såklart? Att prata om saken mellan nära vänner är också en helt annan sak tycker jag. Så, självklart får man vara glad över att man kan blir gravid lätt, att man aldrig fått missfall osv, men jag tycker faktiskt inte att man behöver skylta med det.
Jag har en svägerska som fått tre barn oplanerat. De har kommit tätt och det har gått bra alla gånger och blivit tre friska fina barn. Jag är jätteglad för deras skull men jag tycker inte om när hon nästan ”skryter” med hur lätt hon blir gravid och att det nästan är lite jobbigt att vara så fertil som hon. Själv satt jag med en sjuk bebis i magen som jag visste skulle dö till 99 %. Jag önskade inget annat än att hon skulle födas levande vilken himla dag och månad som helst. Det kallar jag hänsynslöst.
Så, man ska vara försiktig men vad man säger.
Min syn på saken skulle det stå där i början. Den där himla auto korrekten ☺
Ja, där håller jag helt och hållet med! Jag antar att din svägerska visste om att du hade en sjuk bebis i magen. Klart man måste visa hänsyn till dom som går igenom något tufft och då får man faktiskt sätta sin egen ”glädje” och ”lycka” lite åt sidan, annars är det hänsynslöst!
Blev så glad för din kommentar! Satt också och läste med lite dålig känsla i magen så vår lilla kille är beräknad 2dec och alla ojjar sig över ett decemberbarn… Men vi började försöka när vi kände att det var dags, och hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta. På andra månaden plussade vi och tack och lov har allt gått bra hittills *ta i trä*. Inte tänkte vi att vi skulle vänta två månader med att börja försöka bara för att ”risken” fanns att det skulle gå fort och bebisen skulle komma i slutet av året. Tvärtom kände vi oss lyckliga att allt verkar fungera så bra. Hejja decemberbarn <3
Sofia och ni andra! Ni får inte ta det så hårt!!! Jag förstår inte riktigt varför mitt val med att planera ger en dålig känsla i magen för andra. Det är ju inte så att barnen mår sämre för att dom är decemberbarn, det kan bara vara lite tråkigt att när kompisarna fyller 18 och man inte kan följa med till krogen, men det är ju en värdslig grej, I-lands problem, inget mera. Ta inte så allvarligt på det där med december!!
Jag får ofta kommentarer om ”hur tänkte ni” när vi bara verkar få våra barn i december/årsskiftet men det har jag inte kunnat styra själv. Jag har blivit gravid och fått missfall med två barn som var beräknade till sommaren, men det verkar helt enkelt inte fungera i min kropp! Utan vi har fått (snart) tre barn som är födda december/januari 🙂 Och eftersom första tog 1,5 år innan jag blev gravid med, och jag så gärna velat bli gravid så får det bli när det blir. Jag har inte avstått sex i mars bara för det blir ett decemberbarn liksom, och det är då jag blir gravid 😀
I den perfekta av världar tror jag alla hade velat kunna välja när man vill skaffa barn, så således förstår jag också sorgen när det inte går som det var ”tänkt” och man av olika anledningar inte får sin önskan igenom. Men det tycker inte jag behöver betyda att inte andra kan få önska när deras barn ska få komma. I min värld trodde jag att vi skulle få försöka länge eftersom jag har diagnosen PCOS men jag har försökt sköta det så gott det går enligt konstens alla regler samt använda preventivmedel för att få regelbunden menstruation. Jag hade tur på första försöket och inser så klart att jag lika gärna kunde ha haft otur och drygt 3 år senare fortfarande försökt att få barn nr 1. Nu är så visserligen inte fallet men jag skulle aldrig ta något för givet, varken bu eller bä. Hoppas, önska och tro det borde alla få oavsett vilken sida av myntet man är på, vi vill ju ändå en och samma sak i slutänden – att få bilda en fin familj!
Håller med dig men det där att man kan bli gravid lätt kanske bara stämmer med första barnet och inte andra och då blir det ju också jobbigt. Första tog sju månader inklusive ett tidigt missfall och andra barnet gick på försök två. Man vet aldrig. Man kan nog planera hur mycket man vill men i slutändan får man nog barn ovh skaffar dem inte.
intressant ämne de tar upp. Alexander var ganska mycket planerad. Nästan för mycket. Det blev riktigt jobbigt de två sista månaderna. Det tog 5 månader från att jag slutade med p-piller till att jag plussade. Men i efterhand så blev det ganska precis som jag ”ville”. Shälvjlart spelar det ingen roll bara man får ett barn. Men jag är nog den personen som gillar att ha kontroll. Dock kan det ju bli tokigt om det inte blir som man tänkt
Jag tycker också att man måste få prata om detta, utan att hela tiden vara orolig att någon tar illa upp. Men jag brukar försöka visa att jag är fullt medveten om att jag och min man har haft en himla tur som Kan få barn, och att som i vårt fall haft turen att få två barn med bara 2 år och 1 mån emellan och att det gick ”lätt” att bli gravid båda gångerna (andra och tredje försöket). Sen finns det ju en risk med att få missfall om man blir gravid alldeles för lätt läste jag någonstans (eftersom det är något fel på det befruktade ägget men det ändå fäster, eller något i den stilen vilket de tror är en anledning att en del får många missfall). Så att man blir gravid lätt behöver ju i sig inte alltid vara positivt dessvärre. Lider med alla de som vill men inte kan få barn,.
Håller precis med dig! Skrev lite om det på min blogg häromdagen oxå. Vi har ju oxå ganska lätt för att bli gravida vad det verkar som. Så varför då inte ”välja” när man har den möjligheten? Men skulle det dra ut på tiden så gör det ju det. Då går det lika bra med ett höst eller vinterbarn såklart. 🙂
Ja, jag läste det 🙂 Och ni har ju faktiskt en december-bebis redan 🙂