Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Nu är jag påväg till jobbet. Idag tycker jag att det känns annorlunda i kroppen. Lite småont i magen och det känns lite svullet därnere… Jag hoppas att jag slipper få missfallet på jobbet. Jag funderar på om jag ska berätta för nån på jobbet. Jag är ju ny där. Dom får ju inte träffa vanliga Emma just nu och tänk om jag behöver hjälp?
Jag kommer åka hem direkt om jag får mer ont i magen eller om jag börjar blöda. Men jag är jätteorolig att jag kanske ska börja blöda massor på jobbet. Då har jag bindor som täcker och inga kläder att byta med. Och stanna hemma är för mig helt otänkbart just nu. Jag behöver jobbet för att gå vidare och inte deppa ihop. Tur att jag har en fantastisk mamma som har lovat att komma hämta mig på jobbet om missfallet skulle börja där!
Great job on this blog post! The content is incredibly insightful and well-researched. The author has a knack for presenting information in a clear and engaging manner. I particularly enjoyed how they provided practical examples and actionable tips. This post has definitely expanded my knowledge on the topic and left me wanting to learn more. Keep up the fantastic work!
I wanted to express my heartfelt gratitude for sharing your remarkable blog post with me. Reading it was an absolute pleasure, and I found myself captivated by the depth of knowledge and wisdom you conveyed. Your insights were truly inspiring and have left a lasting impact on me.
Jag berättade för min chef när jag gick igenom mina missfall. Han var väldigt förstående och berättade att han och hans sambo oxå gått igenom missfall. Det var skönt att slippa förklara mig när jag behövde vara hemma sen när jag blödde. Det var även skönt att han visste varför jag inte alltid såg sprudlande glad ut på jobbet. För mig kändes det bättre när jag hade berättat, sen behöver man ju inte berätta för alla på jobbet.
Hej Emma! Så tråkigt att höra att du fått missfall, beklagar verkligen. Att det är vanligt är väl en liten tröst när du är mitt uppe i allt det jobbiga. Men att du delar med dig är väldigt starkt av dig och kan hjälpa andra i liknande situation. Jag har följt dig sedan början av din första graviditet, då jag själv även var gravid. Det är ett mirakel varenda gång ett barn föds frisk och välmående, som man ibland bara tar för givet. Men jag tror inte att det dröjer fören du är gravid igen 🙂 All lycka till dig o ta hand om dig o din familj. Kram Catrin
Fy vad tråkigt med missfall, beklagar verkligen! Var med om samma sak nu i våras, fick en blödning i vecka 11 och åkte in. Det visade sig att fostret varit dött sen vecka 6+3. Jag vart jätte ledsen men sen vart jag mest förbannad på min kropp som inte hajjat vad som skett utan gravid symtomen bara fortsätt hade börjat få lite mage å allt! 3 dagar efter beskedet kom det ut! Men det har ett lyckligt slut, jag vart gravid väldigt snabbt efter typ en vecka för att vara exakt och det trodde jag aldrig. hade hört att det kunde ta upp till ett halvår innan mensen kommer tillbaka så fick en smärre chock när jag jag tog ett graviditet test och det var positivt och sen att det visade sig att jag redan hade gått 8 veckor bara efter lite mer än 2 månader efter missfallet. Berättarinte detta för att strö salt i såret utan för att du ska veta att det finns hopp och att bara för att det gick åt helvetet denna gång så kan det bli bra nästa gång så låt inte detta avskräcka dig nu om Du vill ha fler barn. Jag vet att det är hemskt jobbigt och tungt just nu och jag hoppas det ”går över” fort med brist på bättre ord och att du blir gravid snart igen, om det är vad ni vill!
Styrkekramar!
Lider verkligen med dig Emma! Jag skrev till dig innan också när du berätta om missfallet o jag är också gravid i v 7+1 nu o fick i går en blödning. Efter ett VUL fick jag veta att embryot levde men att jag har ökad risk för missfall o vart blödningen kom ifrån visste dom inte. Kan också vara helt normalt. Men känslan o proven finns kvar. O jag kan inte ena tänka mig in i din situation. Du är verkligen stark som pratar öppet om det o jag hoppas att detta får vara över dör dig snart så ni kan hå vidare… Kramar..!
Hej, jag läser din blogg då och då men brukar inte skriva något. Har en liten kille på snart ett år i Gbg och börjar längta tills det är dags att försöka på nytt. Du är en förebild som delar med dig! Önskar er all lycka! KRAM!!