På Smällen!

Idag har jag inte gråtit mer tårar en jag kan räkna. Några gånger har jag fått titta uppåt för att liksom torka ögonen så att inga tårar ska sippra ut när jag är på jobbet. Men för det mesta har det gått bra. Jag är fortfarande ledsen och känslig men det är inte lika jobbigt som igår. Igår rann tårarna hela tiden.

Ni hjälper mig så otroligt mycket! Ni hjälper mig att bearbeta det här. Jag känner verkligen att jag mår bättre av att dela det här med er. Jag har under hela dagen haft med mig mobilen och läst vad ni har skrivit. Jag har fått fina kommentarer, mail, sms och fb-meddelanden. Många har inte vetat vad dom ska skriva eller säga, men det gör ingenting. Omtanken värmer! Det finns nog nästan inga ord alls som gör att det här känns mindre ledsamt för mig, men det känns mindre tungt att läsa att jag inte är ensam och att det inte är hopplöst.

Något som gör det hela ännu mera psykiskt påfrestande är att det känns precis som vanligt i magen. Det känns som jag fortfarande är gravid. Det känns som läkarna har sett fel. Jag tror att chocken inte har lagt sig än… Jag känner att jag absolut inte vill ta abortpillret. Jag vill få ett missfall av kroppens egna kraft. Jag behöver få bekräftelsen på nåt sätt. Jag vet inte vad jag ska göra… Hur som helst så kommer jag inte göra ngt innan nästa helg, men jag vet inte ens om jag vågar ta steget då. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag önskar att jag ska vakna upp hur den här mardrömmen. Jag önskar att barnet i magen lever. Att läkarna har kollat på fel tvilling. Men hur skulle det gått till… För två veckor sen var den ena fostersäcken tom. Två läkare tittade och hittade ett levande foster och en tom fostersäck. Jag undrar vad det är för fel på mig? Håller jag på att få vanföreställningar? Kommer jag bli knäpp? Kommer jag vägra abortpillrena? Vad fan är det för fel på mig? Jag känner mig förvirrad…

Jag är glad att jag har dom här två killarna hemma. Utan dom och särskilt utan Lucas så hade livet känts mer hopplöst. På nåt sätt tröstar jag mig med att jag ändå har lyckats få ett friskt barn och jag har hopp om att jag kan få det igen. Lucas dövar min smärta i hjärtat. Jair också. Han lägger sina egna känslor åt sidan och är stark för mig. Jag får vara stark för honom senare, men nu är jag svag. Jag är lyckligt lottad som har dom här två 🙂