På Smällen!

Jag fick en fråga om gnisslet mellan mig och Jairs familj:

Hej! Jag har följt dom blogg länge nu och tycker att den är jättebra. Jag tycker att du är en underbar mamma till Lucas och är stark som står på dig och uppfostrar din son som du vill. Det jag undrar är hur din och Jairs relation påverkas av ”gnisslet” mellan dig och hans familj?

Svar: Det här gnisslet kanske inte är så uppenbart här som det kanske har verkat på bloggen dom senaste veckorna. Bloggen får ibland agera gnällplank. Kanske mer än någonsin just nu för att jag längtar hem och är trött på en hel del saker som jag tycker att jag har fått stå ut med för länge (plus att det är lingonvecka just nu). Jag hoppas att ni inte tröttnar på mig och bara hoppar över det som ni inte vill läsa istället. Hur som helst, så är jag ingen långsur person och inte Jairs mamma eller Jairs brosa heller. Dom har sina brister och jag har mina. När jag och Jairs mamma tycker olika om något så är det bättre att sluta prata för ingen av oss kommer ge oss och Jairs mamma lyssnar aldrig klart på vad jag har att säga. Hon är sån. Jag tycker väldigt mycket om henne och är glad att just hon är min svärmor och jag tycker om att bo hos henne (även om vissa saker är jobbiga ibland). Jag och Jair har ibland rest och sovit över nånstans i 1-4 veckor och det finns faktiskt ingenstans som det har funkat så bra som det gör att bo hos Jairs mamma och pappa. Jag tror att det jag har skrivit här på bloggen har låtit som vi har det jobbigt hela tiden just nu. Det har vi inte. Jag har skrivit om saker som har varit jobbiga just när dom varit det och sen har det gått över. Jair känner sin mamma och han känner mig, han tar ingen större notis över gnisslet som uppstår emellanåt. Brasilianare är ett livligt folk och det diskuteras vitt och brett om olika saker varje dag. Det är alltså ingen här som upplever diskussionerna om när Lucas ska sova som ett bråk. Inte jag heller egentligen, men jag tycker det är jobbigt att behöva försvara min ståndpunkt hela tiden. Men nu det sista har Jair faktiskt tyckt samma som jag när det gäller det här så det är skönt. Vad jag vill säga är att jag och Jair har varken haft diskussioner eller bråk om dom här sakerna så vår relation har inte påverkats alls av detta. Jag är väldigt nära min svärmor även om vi har väldigt olika åsikter ibland, jag tror det är det som gör att vi ändå funkar så bra tillsammans. Och det är väldigt skönt, för även om vi diskuterar en sak, så är det ingen som behöver tassa på tå efteråt.

Jag funderade lite på om detta hade varit min mamma och Jair som diskuterade… då hade jag nog tyckt att det var lite jobbigt. Undra om det här kan vara lite av en kulturfråga, kombinerat med att Jairs mamma faktiskt inte kräver att vi gör som hon tycker. Hon bara säger det om och om och om igen!