Det händer mycket i vår lilla killes liv just nu. Många barn kanske har lärt sig en del av dom här sakerna tidigare än Lucas, men för honom verkar det som allt detta händer på en och samma gång!!!! En anledning till att de har dröjt med honom är kanske för att vi aldrig har tränat honom till att göra något, vi ha velat att det ska komma naturligt och när han är redo för det. Alla barn lär sig att gå så småningom.
Iaf, så hade han igår, när vi inte var hemma, lärt sig att sätta sig upp från liggläge. Och det var så fint. Han ligger på mage och kryper liksom baklänges, utan att flytta benen tills han tillslut sitter upp. När vi kom hem igår var detta det allra första som han gjorde! Åh vad mamma blev stolt!!!!
Förutom detta så har han sedan en tid tillbaka hävt sig upp till stående om han har fått hålla i oss som stöd. Helt själv ställer han sig bara på knä. När han håller i oss och man säger sitt så sätter han sig och säger man ställ dig upp så ställer han sig upp 🙂 Om han håller i nåt så kan han stå själv, men då är det alltid nån som är beredd att fånga honom om han skulle ramla bakåt. Han är ju fortfarande väldigt vinglig och jag vet inte om han kan gå ner själv än.
Sjukt söt bild!
Åhh vad roligt! Hur stolt blir man inte??! Vad duktig han är 🙂
Vad roligt! Ayla har börjat visa med händerna nä vi sjunger imse vimse och var är tummen- sången. Så himla kul!
Visst är det kul att se sina barn utvecklas. Man blir så stolt. Jag undrar om Lucas kan krypa ”riktigt”? Det är ju så olika. Vår dotter kryper inte hon är inte alls intresserad av att krypa. Hon vill sitta o leka o måste hon så ålar hon sej fram eller bak.
Jennifer har också ganska nyss lärt sig att sätta sig upp från liggande, tänk så fort det går och så mycket dom lär sig 🙂 Det är så roligt att få vara med om det! 🙂