Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Jag fick en fråga av Emely som jag tänkte svara på:
Alltså när man läser din blogg kontunerligt så får jag en känsla av att du aldrig får hjälp med någonting av din sambo? Varför????? :/
Svar: Jag får så mycket hjälp som jag behöver. Min sambo jobbar väldigt mycket. Han har precis haft en praktikperiod där han har gått upp 4.00 varje morgon så han har gått och lagt sig 20.00 varje kväll. Dessutom jobbar han alltid på lördagar. Innan praktikperioden gick han i skolan måndag till fredag och sen jobbade han både lördag och söndag. Så jag är ensam med Lucas ganska mycket. Men Lucas är en ganska nöjd bebis så det är inte så jobbigt. Det som är jobbigt är att jag har svårt att hinna laga mat eller städa i ordning hemma. Jag hinner oftast inte både och. Det har vi löst nu genom att Jair tar Lucas när han kommer hem eller så lagar han mat, det beror på hur det passar sig. Jair är väldigt barnkär så han leker och skojar med Lucas varje minut som han får med honom så jag tycker det känns viktigt att dom får den tiden ihop nu när han är så här liten. Min sambo är väldigt hjälpsam och jag tycker jag får precis den hjälpen jag behöver, t.ex. så byter han blöja på Lucas 5 på morgonen innan han måste gå till sin praktik trots att han har bråttom. Då behöver inte jag vakna till så mkt att jag inte kan somna om igen. Vi badar alltid Lucas tillsammans och det är Jair som gör i ordning badet. Han gör mycket som jag inte tänkt på att skriva på bloggen. Jag försöker hinna allt hushållsarbete på dagarna för att vi som en liten familj ska få så mycket tid som möjligt tillsammans.
Jag är lite nyfiken på er läsare. Vad begär ni av papporna att dom ska göra? Jag tyckte att det var en självklarhet att min kille skulle hjälpa mig att göra matlådor till mig, men min mamma tyckte att min kille kunde förvänta sig att jag hade lagat mat plockat in/ur diskmaskinen och tvättmaskinen när han kom hem. Vad tycker ni? Är det en generationsfråga kanske? Svara gärna med hur gamla ni är… Om ni vill förstås!!!
Hade önskat att jag också kunde finna en liknande lösning för att finna tid både till matlagning och städning.
Jag och min man ska få barn i augusti. Just nu är det mest jag som städar/diskar/plockar undan och han står för matlagningen o annat ”fixas” i hemmet som jag inte kan =) Ibland efter lite tjat hjälper han till om jag inte riktigt hunnit med i städningen.
När babyn kommer räknar jag nog med att vi hjälps åt lika mycket båda två, både med skötsel av babyn och skötsel av hemmet! 🙂
Jag är 26 år och min man fyller 24 iår 🙂
Innan barnen kom delade vi sysslorna efter det vi ”gillade” mest. Jag dammsuger, han skurar. Jag tar disk, han tar tvätt. Jag lagar mat på veckorna, han på helgen. Jag putsar fönster, han sköter all ved osv. Nu när jag är hemma mest, han jobbar jämt (egen företagare) så städar jag nedervåningen där vi är mest och han tar övervåningen vid behov. Jag tvättar allt utom hans tvätt. Med första barnet hjälpte han mig ibland på natten fast han jobbar men nu med andra barnet så blev det att jag tar bebisen och han tar storebror. Min man hjälper mig mycket tycker jag, jag gör det jag hinner och orkar och sedan tar han över resten. Skulle aldrig falla mig in att sluta amma för att få hjälp på natten, lite eller ingen sömn hör till barn-åren. Och efter vi fått barn jobbar han i alla fall inte alla helger, eftersom han vill vara med oss. Semester har han dock aldrig 🙁 Jag skämmer gärna bort honom nu men jag har klargjort att när jag jobbar igen så får vi dela mer lika igen annars kommer jag inte orka. Jag tycker han måste få sova nu på veckorna när han jobbar, och jag ber om en sovmorgon nån gång ibland när jag känner jag behöver det.
jag tar charlie varje natt iallafall söndag- fredag, om inte M är ledig.. han brukar ta blöjbyte på nätterna om han är ledig,jag vill gärna att han ska sova när han jobbar såklart för att han ska orka, de är han som tjänar in pengarna ju 😉 annars hjälps vi åt med Allting, de blir väl automatiskt jag som städar och fixar o sånt eftersom ja går hemma hela dagarna!
Det är ju verkligen så olika det där, exempelvis hur allting ser ut rent jobbmässigt & ekonomiskt. Här hemma har vi inte delat upp saker och ting utan det faller sig naturligt på något sätt. Min sambo har eget företag och jobbar därför väldigt mycket och då blir det periodvis jag som städar mest exempelvis men alla har vi olika principer och regler och inget är rätt och fel. Man anpassar sig efter sin egen situation (och vi båda är snart 28 år).
Jag och min man delar på allt, förutom att han inte kan amma. Han matar ungefär varannan natt med bröstmjölk jag pumpat. Vi är med vår 3 månaders lika mkt sen hon föddes. Vi tar alla beslut tillsammans o vi gör de flesta aktiviteter tillsammans. Det är så det ska vara, om man har den möjligheten. Det krävs två att skapa ett barn, varför ska det förändras när barnet kommer till världen? För oss är det en självklarhet. Vi är 24 och 25 år och gifta, ett par sedan 5,5 år tillbaka.
Jag och min sambo är föräldralediga samtidigt på var sitt barn, vi är 25 och 28 år, barnen är 15 mån, och 2 mån. Jag gör nog mest i hemmet som lagar mat varje dag, diskar tvättar städar allt det gör jag varje dag. Min sambo matar lillan mycket som flaskmatas och leker mycket med storasyster så jag hinner göra allt annars har jag en ettåring i byxbenet. 🙂 jag matar lillan på nätterna och min sambo tar storasyster när hon vaknar. Åker även iväg själv och storhandlar mat en gång i veckan. Är helt nöjd med den uppdelningen.
glömde skriva att jag är 26 år och min sambo är 32 🙂
Jag gör rätt så mycket själv här hemma med våran 5,5 månaders son, tar alla nätter söndag-fredag då vi har kommit överens om att min sambo måste få sova när han ska till jobbet. Men då tar han Liam fredagnatt och lördagnatt så att jag får sova lite bättre ( Liam äter fortfarande på nätterna samt håller på att få tänder så blir inte så mycket sömn just nu )
Hushållssysslor gör jag efter ork och energinivå, och om Liam tillåter mig 😉 men det beror helt på hur trött jag är och hur mycket jag orkar bry mig! försöker lära mig att det är okej att lägenheten inte ser ut som en bild i en ikea-katalog varje dag, det får vara lite stökigt! Min sambo brukar vara med Liam när han kommer hem från jobbet så att jag kan duscha och sitta lite vid datorn i lugn och ro 🙂 nattningarna delar vi på i mån av tid 🙂
jag tycker att vi har ett system som fungerar, om jag & Liam har haft lite extra jobbigt så brukar min sambo ställa upp och hjälpa till mera. det är det jag tycker är viktigt, att man ändå kan hjälpa varandra även fast det inte är ’min tur’. 🙂
Han är hur gullig som helst eran lilla pojk! älskar din blogg! 🙂
Tack för svar.. Det är roligt att du svarar på allas frågor och ingående också. 🙂 Då hänger jag med! Kändes lite ledsamt om du aldrig fick någon hjälp liksom.
Jag förväntade mig mycket mindre av min sambo än vad han faktiskt gör, så jag är nöjd hittills. 😛
Han har praktik till 15.30 om dagarna och det enda han vill är att ha middag när han kommer hem, ofta kommer han hem på sin lunch och lagar lunch till oss! Bara han slipper diska som han avskyr och jag behöver inte dammsuga oc torka golv som jag avskyr (ibland blir det att jag gör det ändå när man ändå städar dock).. Jag har en son på snart 3 år som vi har på deltid och när han är här tar han ibland ledigt från sin praktik för att vara hemma och hjälpa till med bebisen. Vi försöker nog dela på allt så mycket som det går känns det som.. Jag är 26 och han är 29 och vår bebis är snart 4 veckor. 🙂
För oss är det självklart att mannen och kvinnan inte har några speciella roller. Just nu så jobbar min sambo och jag är hemma. När han kommer hem blir det ganska naturligt att han tar Alexander en stund och sen turas vi om under kvällen. Vi har även delat upp veckodagarna så att han tränar två dagar i veckan och jag tre, så har han match på helgen för det mesta. Under vardagarna fixar jag här hemma så mycket som jag hinner under dagen. Jag skulle egentligen vilja hinna mer som att baka, fixa i trädgården och laga mat. Men det kanske blir bättre när A blir lite äldre.
Jag & min sambo är 25 resp. 26 år. På helgerna när vi är hemma båda två så hjälps vi åt med allt, han byter nog fler blöjor än jag men det är för att jag gör det så mycket på vardagarna så då tycker jag att han kan göra det 😉 Men på vardagarna så brukar jag oftast laga matlådor & städa lite snabbt, om jag hinner & har lust. Annars får han hjälpa till med det på kvällen & ex strunta i att träna om det inte hinns med.
Visst att min sambo jobbar 8 timmar varje dag, men jag tar istället hand om en bebis både natt som dag, & det kan vara mer krävande anser jag (jag vet ju hur det är att jobba med). Min sambo sover alltid hela nätterna & är utvilad, medans jag är den som får vakna & amma typ jämt så då kräver jag lite mer av honom när han väl är hemma, hehe 😉
ps glömde skriva vi är båda 29år 🙂
nu har vi tre månader kvar tills bebis kommer, men min kille jobbar butiks tider och är hemma ca 19.30 varje dag..då känner jag att jag gärna lagar mat/städar/tvättar när jag ändå bara är hemma så att vi får tid för varandra..sen även när bebisen kommer! självklart som du skriver har man ”bara” hunnit med att städa ena dagen så lagar vi middag tillsammans när han kommer hem. men jag tycker nog att den som är hemma med bebisen kan göra lite mer av ”hemma sysslorna” då man kan anpassa sin dag lite mer och få tid för varandra när man har lediga dagar i hop 🙂 tycker oxå att du är så gullig som verkligen tar dej tid att svara på våra kommentarer!
Det där är nog verkligen en generationsfråga! Min mamma har nog servat min pappa likadant som du beskriver om din mammas förväntningar men jag hade nog aldrig (notera att bebis inte kommit än) stressat för att serva en pappa när bebis är prio ett. Att vi ska sätta alla andra i första hand har vi gjort i generationer och vad har man fått för det?
Många kvinnor som är i mina far- och morföräldrars generation kan jag finna är mycket bittra och jag har även fått riktigt fula kommentarer från dessa kring att jag skulle vara bortskämd för att vi kvinnor idag inte har några krav på oss. Vilket absolut inte är fallet, det är bara det att fokus har flyttats från oss som ett hjälpverktyg till karln hemma till att vara självständiga individer som får göra våra egna val och dra det lass vi själv väljer att göra, på både gott och ont.
Inget fel med att vara nöjd med att man får gå hemma eller göra något åt sin respektive men det ska ju vara under realistiska förhållanden och faller det sig naturligt att den ena gör lite mer än den andra, ja då kanske det råkar vara så att det fungerar bäst just då och man inte behöver lägga nån vikt vid det! Värre är ju om man systematiskt lägger hela ansvaret på den ena och man känner att man inte är ense om det, det är ju en helt annan femma.
Sen är man ju också olika som individer. Min sambo är mer pedant än jag och därför städar han oftare. Jag har allt som oftast pluggar vardagar och jobbat hela helger, då har tvättningen blivit hans lott. Men det betyder absolut inte att jag inte försöker bidra på mitt vis. Det är väl bara det att det fallit sig naturligt att man brutit mit stereotyperna och när det gäller könsroller. Jag skulle heller aldrig kräva att det alltid ska vara lika, allt handlar om att ge och ta och att kompromissa och är alla nöjda är det inget mer med det. Huvudsaken är ju att varje individ mår bra och förr tror jag inte man tänkte på det viset faktiskt! Sorry, ny blev det mycket då men 😉
Kram /J
Vi försöker dela hushållssysslorna så jämt det går. Ofta lagar min man middagen och jag diskar. Städningen tar väl jag lite oftare än honom pga att jag är så petig. Sånt där plockade och vika tvätt gör oftast jag. Jag är 30 och min man 32, bebis i magen.
Vi har valt att flaskmata vår bebis för att kunna dela på nätterna.
Vi har delat upp arbetet i hemmet, jag dammar och dammsuger och han tar all disk och städning av badrum, lagar mat gör vi båda två, antingen tillsammans eller så är det han ibland och jag ibland. Jag tvättar oftast men ibland får han hänga upp den. Jag är 37, gravid i vecka 23 och min sambo 36. Vi får se hur det fördelas sen när bebisen kommit.
Vi försöker nog dela på sysslorna så ofta det går. Jag försöker hinna städa och tvätta på dagen (har ingenting emot det) så vi kan umgås på kvällen. Matlagning och diskning brukar vi göra tillsammans om bebis tillåter.
Jag är 22 och min sambo 34, bebis är 3 månader.
Sen på natten har jag en underbar sambo som tar både blöjbyte och matning, fast båda får sova tillräckligt då bebis sover 8 timmar i sträck på natten 🙂
Kram
Åhh vad roligt det var att få läsa om hur alla ni gör där hemma! Härligt att höra att det inte är bara vi kvinnor som tar hand om hemmet och barnet/barnen. Jag tycker det är skönt att höra att det jag vill ha hjälp med här hemma är realistiskt. Man är ju trots allt två om att skaffa barn och vi kvinnor sitter ju inte precis och latar oss när vi tar han om en liten bebis. Det är ju massor av jobb att ta hand om en liten 🙂 fast det bästa jobbet i hela världen 😀 😉