Mellons efterfest bevisar som vanligt det vi redan visste, schlagerland är ett helt eget land. På ett härligt, levnadsglatt, dansant och tokigt sätt. När vi kom dit uppträdde Danny. Nicke Borg stod ensam och såg nedstämt på medan resten av festens deltagare skrek och dansade som om det inte fanns någon morgondag. Själv hjälpte jag vår krönikör Markus Larsson att försöka ta sig ur schlagerdimman han levt i under sex veckor – ett öde inte alla kan ta sig helskinnade ur! Jag ba’, nu är det snart Düsseldorf vettu…
PS. Tack alla söta ni som hängde med vår tv-sändning igår, vilket tryck det var! Och tack alla som läser både blogg och mina betygsättningar, det är ni som gör allt så skoj!
En deppig Borg.
Happy campers.
Eh ja.
Och så var det det här med schlagerland då.
Oh my god! Tack själv honey! Nu lämnar vi bubblan. Haregrymtpåresan! Kram