Ninaetc

Visst tittar han rakt in i MIN kamera? Visst? 

Ok. Det är inte så lite sjukt det här. Det här med fester där man får reda på att kanske, kanske ska den DÄR personen komma. Man trängs ihop som djur, spiller bubbel på varandra, tittar sig omkring och söker med blicken. Är han här? Kommer han verkligen? Man tappar sin sjal på golvet, som någon snor direkt, omöjligt att säga vem. Man tänker, ska jag verkligen utsätta mig för det här. Är jag dum i huvudet? Ja, jag stannar lite till. För plötsligt, PLÖTSLIGT, dras hela folkhavet mot en viss punkt längst in i lokalen. Där sitter han. Mr Man. Kaos, skrik, fotoblixtar. Vi fotar som tokar, han sitter där, gömmer sig bakom glasögon, ser inte skitglad ut, han är den levande utställningen. Efter fem minuter av fotande får vi inte fota mer, vakterna puttar bryskt bort alla som närmar sig. Over and out. Värdigt? Nope. Värt det? Hell yeah!

Ps. När jag var på väg hem mötte jag fru Anka, hon var liten.

Konstig fotomin på mig, snygg på P och C!

Ungefär här börjar min väg mot att komma fram och fota. It was kaos grande.