Det här med barn och jobb. Hur ser ni på det egentligen? För någon månad sen tyckte jag det kändes superkonstigt att man ska gå hem och inte jobba på typ ett år eller så. Nu när det närmar sig duedate så känns det dock mer och mer som något att se fram emot. Att tänka på något annat. Jag har ändå arbetat nonstop, dag som natt i rätt många år nu. Men. I det här yrket – kan man vara riktigt mammaledig då? Många av mina kollegor är frilans, så då har man ju, av förklarliga skäl, en helt annan syn på det här med föräldrapenning, men jag då som är anställd och egentligen verkligen har möjlighet att vara helt totalt megaledig. Kommer jag kunna vara det? Kommer jag kunna skippa mailen, bloggen, säga nej till roliga uppdrag och hoppa över att gå på den där modevisningen? Kanske är det skönt att få göra lite småsaker då och då? Hur ser ni på det där?
Gör det som känns bäst, men ta inga såna beslut nu! Risken finns att hormoner och känslan av att aldrig vilja lämna din guldklimp lär uppenbara sig ganska snart efter förlossningen, så spara det beslutet 🙂 PÖSS <3
Det låter väldigt vettigt!!! Tack för rådet fina du!! Puss å kram!
För mig var/är det viktigaste att känna efter vad den bästa balansen är för mig. Jag vill känna att jag är där för mitt barn men jag vill inte heller glömma MIG. Sen är det superviktigt att inte döma folk som inte gör som en själv och om nån idiot får för sig att döma ditt val så hoppas jag att du kan ignorera dem. (Har själv varit med om både folk som ser ner på en för de tycker man tagit för lite ledigt och de som tyckte jag skippat karriären.)
Håller helt med dig och det är precis så jag känner, att hitta balansen. Det kanske tar ett tag dock.
och verkligen, sällan skådat så mycket dömande mammor emellan, så himla konstigt – vi ska ju stötta varandra!? har dock inte råkat ut för något personligen än men har märkt av det genom kollegor med bloggar etc..stort tack för din kommentar!!
Det är kul med barn Nina! Var ledig så länge du kan!
Kanske världens bästa råd egentligen! Tack!
Heje fina Hannah!
Ja men det är ju precis så man tänkte + att i vår bransch så är det ju verkligen out of sight out of mind liksom. Ska läsa din bloggpost nu!
Roliga projekt och barnvagnspromenader låter guld 🙂 KRAM!
Jag delade ledighet med min man, men mest på initiativ från honom, jag hade gärna tagit hela ledigheten själv 😉 Mycket av det som är viktigt innan barn får en helt annan prioritering efter barn, det finns verkligen en ”före och efter barn”-tidslinje. I alla fall har jag upplevt det så.
Fast jag hade förmånen att få åka med på konferens med jobbet under min ledighet, så jag fick plocka dom bästa bitarna från jobbet 🙂 Men, det händer så mycket när dom är riktigt små och det skulle jag inte vilja missa för allt i världen. Oron över vad som skulle hända med min roll på jobbet fanns där, men var så obetydlig i jämförelse med det första leendet, rullningen, hasandet, jollrandet, klappande i händer…. ja, du förstår.
Jag tor nog att det kommer att ge sig, samma lösning är ju inte rätt för alla. Vill du jobba, så gör det, men undvik att göra det för att du känner dig tvungen blir mitt råd.
Kram
M
Jag tror helt klart att du har rätt i att så mycket man nojar sig över idag kommer bli helt oviktigt så fort de där ögonen tittar på en. Ser fram emot det SÅ mycket.
MAn precis som du säger, det finns ju en oro i att släppa allt som har med sin jobbroll att göra, speciellt känner jag det då mitt jobb och min fritid går så mycket ihop.
Men, vi ska nog hitta en bra lösning 🙂
Tack för tips och kommentaren. Förstår också att man gärna vill vara hemma så länge som möjligt, den här jämställdheten har gått för långt!!! 🙂 haha, nä skojjar bara,
Kram!
Var helt ledig så länge det känns bra! Viktigt dock med delad föräldraledighet
Önskar att vi kunde ha delad föräldraledighet men funkar inte när min killes jobb ligger i Schweiz, ett land som ger EN pappadag i samband med förlossning. Så sjukt. Som tur är så kan han styra sitt jobb ganska mycket själv så vi ska nog hitta en bra lösning.
tack för din kommentar!
Jag tror att allt kommer falla på plats ganska naturligt när hon väl är här! Nu har jag ju inga barn själv och jag kanske kommer ändra mig totalt när
jag blir gravid, men för mig kommer det nog vara viktigt att få vara
Paula och inte ”bara” en mamma. Hon kommer ju bli det viktigaste, men jag tror också att det är viktigt att inte glömma bort att man var en person också innan man blev någons mamma. Du kanske inte kommer kunna göra allt, men jag hoppas du kommer fortsätta med bloggen och det som DU tycker är roligt och värt att göra. Och är det så att bloggen till exempel blir något som känns mer jobbigt än roligt så är det ju faktiskt inte värre att du får ta en paus ifrån det tills du vill och orkar med det. Fast slutar du blogga så får du instagramma dubbelt så mycket så vi får vara med litegrann iallafall 😉
Ja det är exakt det tankarna jag funderar över – man vill ju fortfarande vara en person som har intresse av världen runt om kring även om man säkert lätt hamnar i en bubbla med den nyfödda.
haha, lovar att instagramma som satan i så fall men jag tänker fortsätta blogga så mycket det går även om det kanske inte blir lika lätt såklart. Kram!
När man jobbar missar man mycket som barnet gör. Det där oförglömliga tillfället när något plötsligt händer. Dom växer upp vääldigt snabbt!
Klart det kan vara kul och jobba okså 🙂
Ja jag kan tänka mig att när hon väl är på plats så är det nog svårt att slita sig. Förhoppningsvis hittar vi en bra symbios ihop hela familjen!
tack för din kommentar!