Jag får lite panik. Jag vill lämna vårt hus i åtminstone ett dygn, men jag vet inte när eller hur. Jonas har extremt sen semester i år och vi har bara en vecka på oss att göra något med barnen, sen är det vardagen som börjar. Jonas har semester en vecka, sen är det två veckor med inskolning, och sen har han en vecka till. Vad vi inte tänkt på är att Lucas börjar skolan sista semesterveckan och tanken är att jag ska börja jobba eller plugga.
Nu till helgen ska Lucas åka till sin pappa, och nästa helg är det midsommar. Så först om tre helger kan vi hitta på något utanför huset. Jag vet seriöst inte om jag klarar mig så länge. Jag är ju hemma hela tiden och ser dessa fyra väggar. Jag behöver få stänga av hjärnan från hemmet, slippa laga mat en dag och slippa fixa med vardagssysslor. Jag behöver komma bort.
Nu börjar dessutom ångesten för att vara hemma med tre barn komma. Lucas slutar skolan på torsdag. Efter det blir det att laga lunch till honom varje dag, plus den vanliga middagen. Han kommer kräva sovmorgon, vilket han kommer få vissa dagar såklart, men det kommer förstöra så enormt mycket. Han blir på så dåligt humör och är så grinig och det orkar inte jag. ska vi gå och bada någon dag vill jag inte vara där efter lunch, hellre då innan och låta barnen somna i vagnen, men sådant förstår inte Lucas. Om han vill sova så ska han sova, i hans värld. Han ser inte alla andra liksom.
Så jag längtar efter semester, samtidigt som jag får ångest över att det kommer bli kaos med Lucas och allting. Jag tycker verkligen inte om sommarloven. Och nu påminns man om detta överallt. På nyhetsmorgon igår pratade de om de barn som bor i osunda hem och hur dom mår över sommaren. Men det är inte många som pratar om den vardagen vi föräldrar har när barn med NPF-diagnoser är hemma. Jag har inte hört något någonstans ännu om detta i alla fall. Det är inte många som förstår vilket kaos vi får, vilket helvete det rent ut sagt ibland blir. Hur mycket skit vi får ta.
Nej jag älskar sommaren samtidigt som jag hatar den. Det är tragiskt att det ska behöva vara så.
Hur som helst, vi funderar på vad vi ska göra denna vecka då vi kan åka iväg. Men allting är så dyrt. Visst har vi råd att göra något, vi har inte gjort något speciellt på hela året, men det är inte bara ekonomin jag pratar om. Det är psyket. Lucas vill till Ölands djurpark, helst två dagar. Absolut det kan jag gå med på. Men om vi inte får i han mat under dessa två dagar, hur kommer han vara då? Det räcker med att han inte äter första dagen och på kvällen kommer han vara ett monster rent ut sagt. Sådant kostar på också. Ens egna energi, ens egna ork och ens humör. Nej det är svårt det där.
Har ni några semesterplaner?
