Jag hatar dessa dagar. Allt börjar på topp, och sen rasar allting som ett korthus.
Efter att Gabriel vaknat och grabbarna fått mellis, tog jag med dom ut på ännu en promenad. Men det läskiga var att jag mådde skit. Jag gissar att det kaffe jag drack, det var rejält mycket kaffe, satte snurr på mitt hjärta. Jag drack helt enkelt för mycket på en gång. Så när jag var ute kändes det som att jag fick lite hjärtklappning. Så bort med den mängden kaffe ett tag framöver. Jag blev hyfsat matt efter detta så jag tog det lugnt och sen åt vi alla fyra middag. Redan efter middagen hade jag sagt till Lucas två gånger om att sluta skrika. Jag kände att jag snart inte orkade höra honom mer. Så han gick ut till studsmattan med Gabriel så det blev lite lugnt.
Väl inne igen tittade Gabriel på bollarna (Keno) och sen började jag göra iordning för natten – ta fram pyjamasar, ladda vällingen, knyta ihop soppåsar och så vidare. Sen fick Gabriel kvällsmat och jag gjorde iordning Mikael. Sen väntade vi på Gabriel och när han var klar stängde jag in honom och mig på toaletten så jag kunde byta hans blöja och borsta tänderna. När vi sen skulle gå ut så fick Mikael dörren på sig, tappade balansen och föll lite lätt mot vår grind. Han hade ju kvar balans och kunde hålla sig upprätt. Men då ser jag att det har hänt – grinden har lossnat från väggen. Det är egentligen inte så konstigt. Dels har Lucas ett par gånger slitit i den med full kraft för att han inte kunnat kontrollera sina känslor, Gabriel har stått och dragit i den med sin lilla kraft och Mikael brukar stå där och dra lite också. Så nu har den släppt i ena väggen. Jag blir så trött. Jag pekade ändå ut för Jonas var vi kunde skruva i den istället men har det hänt? Nix.
Lucas fick en rejäl utskällning, eller inte utskällning, men jag öppnade dörren, blängde och sa högt, inte skrek men han hörde tonen, att om han inte slutar skrika så stänger jag av xboxet resten av månaden. Jag vet att det inte är en rimlig bestraffning. Men vid första skriken idag så sa jag till honom – jag förstå att du blir frustrerad. Men om det är så jobbigt att möta andra spelare så kanske du ska byta spel en tid. Det är inte okej att man ska gråta och skrika för att man spelar tv-spel. Som alltid mumlar han tillbaka att han måste spela, för annars blir han ju dålig. Det han inte tänker på är att han spelar detta spel hemma och hos sin pappa, men inte på samma användare. Så när han spelar där har han kanske en annan typ av motstånd än vad han har här hemma där han spelar mycket mer. Men det är för komplicerat för honom att förstå.
Andra gången sa jag till honom du säger åt oss att vi inte får tjata på dig för då blir du stressad. Men du tvingar ju mig till att tjata när du inte lyssnar på att du ska sluta skrika. Nu har jag sagt till dig två gånger idag, varför förstår du inte hur jobbigt det är för mig att höra dig skrika? Det är lika jobbigt för mig som när vi tjatar på dig. Vi diskuterade lite för det var ju inte det enda jag tjatat om idag. Så ikväll när jag på riktigt hör honom vråla ja då får jag nog. Så då försvann all pedagogik och lugnt beteende. Nu jävlar typ. Jag blir galen på hans skrikande. Han gör på riktigt inget annat och det är så energikrävande för mig och för Jonas när han är hemma.
Jag kom upp med småttingarna och de ligger i sina sängar. Mikael kommer definitivt vakna om ett par timmar, senast klockan 2 för han ville inte ha all välling ikväll. Så nu ska jag sitta i mitt hörn i sovrummet och spela tv-spel. Jag orkar inte göra något mer. Jag hade tänkt städa klart i källaren men jag pallar inte. Jag är så dränerad nu psykiskt för att allting bara kraschade. Hade jag kunnat så hade jag lagt mig nu, men då vaknar jag runt midnatt och kommer inte kunna somna om. Det är verkligen sämre.
