Igår fyllde min syster år. Det har blivit tradition att fira henne första lördagen i maj och i år sammanföll det med just hennes födelsedag. Det finns en händelse till i Vetlanda som alltid sker den första lördagen i maj – wheelers cruising. Vetlanda har två bilklubbar – wheelers och åtorpet. Varje år anordnar båda klubbarna varsin cruising. Den som var igår, wheelers, är den som lockar mest folk. Jag vet inte exakt hur många bilar det var, men någonstans mellan 600-1200. Jag drar till med ett så stort spann eftersom jag läst båda siffrorna.
Det märks redan på förmiddagen att det är något på gång. Vid hydro arena är området avspärrat och där ska alla amerikanare som anmält sig till cruisingen ställa upp. Det finns lite knallar, matstånd och musik där. Det börjar trilla in bilar redan vid lunch och sen fortsätter de komma fram till kvällen. Vid klockan 18 sen är det kortege in till stan. Förra året, och i år, har de åkt från hydro, in mot stan, tagit storgatan och när de kört igenom hela stan, fortsätter de bort till Östanå, stans badplats. Det är en lång sträcka men det är många bilar som är i rörelse så de behöver utrymmet. De spärrar av färdrutten under tre timmar, 18-21 och då ska alla andra bilar hålla sig borta. Trots att det har stått på diverse platser, framför allt på sociala medier, är det folk som ändå inte förstår.
Jag och Jonas visste ju att det skulle bli så här och eftersom vi bor mitt i stan, visste vi att det skulle vara svårt att få ut bilen. Så vi traskade med barnen i vagn istället. På så vis kunde vi dessutom se massor av bilar när vi väl skulle gå hem igen, eftersom vi följde hela kortegen från Östanå till vårt hem.
Hos syrran fick vi som alltid grillat. Det var så gott! Jag, Jonas och smågrabbarna satt med syrrans barn och åt. Sen låg vi på golvet allesammans och lekte med grabbarna och hade de ganska bra. När kortegen hade startat började vi göra oss iordning för att gå ut och titta. Syrran bor nämligen väldigt nära vägen till Östanå. Så vi traskade upp tillsammans och sen fick vi ändå vänta. Jag tror det tog 45 minuter innan polisen som ledde hela kortegen kom.
Vi tittade på bilarna och skrattade. Det blev flera stopp, som alltid, och det var civila bilar som försökte ta sig fram. Amerikanare som stannade för att släppa av folk som skulle upp i skogen, och andra som körde långsamt för att man skulle kunna hämta mer dryck ur bakluckan. Poliserna hade stenkoll och det var så imponerande. Det kom två poliser till på MC och de sa ifrån direkt när någon skulle parkera, eller köra långsammare. Det stoppade upp allting och gjorde bara saken värre, vänta tills ni kommer ner till Östanå typ.
Efter kanske 45 minuter gick de andra hem till syrran igen men vi valde att gå hemåt. Vi visste att vi snart skulle ta oss hem ändå, så varför gå tillbaka för kanske 30 minuter? Så vi gick cykelvägen hem och såg mängder med bilar. Vid ett tillfälle kom båda MCpoliserna med blåljus i full fart. Det var häftigt att se hur de lyckades ta sig fram på den smala gatan bland alla breda amerikanare. Lite senare kom även en polisbil. Först förstod vi inte varför vi hörde sirenerna mer och mer, hela kortegen hade stannat av, men det visade sig att polisen körde på den trottoaren som aldrig används av fotgängare. De tog sig fram snabbt och det var så proffsigt.
Det vi kunde se var att trots den långa rutten, blev det kaos ändå. Mycket för att det är så många bilar, mycket för att vanliga civila inte förstår att de inte ska vara ute och köra. Det är tre timmar av deras liv, kan de inte bara göra något annat? Vi såg så många bilar som absolut skulle köra snabbaste vägen hem, men den var omöjlig att ta sig ut på. Det snabbaste igår hade varit att ta en rejäl omväg, men de skulle spara både tid och pengar, eftersom de slapp ha bilen på tomgång i evigheter. Men alltid ska folk ha tanken ”jag ska åt det här hållet, det är min rättighet att köra här”, även om vägen var avstängd.
Hur som helst, det blev en härlig dag, god mat och roligt att se lite aktiviteter i stan.
