Alltså hörni nu är jag igång igen.
För er som inte känner mig så är jag en person som färgar håret en del. Eller inte så mycket egentligen men jag byter hårfärg och de senaste åren har jag inte valt de vanligaste färgerna. Sommaren 2021 blev jag exempelvis grön i huvudet. Det var roligt att pröva på, men med dessa färger så försvinner det ju lite vid varje dusch och här på bilden är det redan urtvättat. Jag hade ändå den här färgen ganska länge, den gick mer och mer mot blått på slutet så det var lite roligt för folk trodde ju jag färgade håret blått, inte att det var grönt och urtvättat.
Efter denna gröna historia, blekte jag ner håret. Sen var jag blond nästan ett helt år. Jag blekte det sällan eftersom jag var gravid igen. Jag pratade med min frisör om att färga och bleka hår när man är gravid, men hon berättade att det finns inte tillräckligt med forskning för att säga bu eller bä. Så jag bestämde mig för att jag bleker det mer sällan helt enkelt. Det gjorde jag när jag var gravid med Gabriel också. Jag färgade det faktiskt aldrig och lät min rätta hårfärg växa ut. Det blekta håret klipptes bort mer och mer och till slut var det ju bara min naturliga hårfärg kvar. Jag tror det ändå var ganska bra. Nu fick håret andas ordentligt. Jag färgar ju mitt hår ganska mycket, alltså inte ofta men det är alltid färgat. Under graviditeten med Gabriel var första gången min naturliga hårfärg kom fram helt, sen jag var typ 13 år. Sen dess har jag alltid haft någon annan färg.
Hur som helst, jag blev blond under sommaren och blekte det ytterst sällan när jag var gravid. Strax innan jul 2021 bestämde jag mig dessutom för att mitt hår skulle bli långt igen. Jag trivdes inte längre som korthårig när jag gått upp så mycket i vikt. Mitt korta hår var mitt nya jag, nu var jag tillbaka på ruta 1 och kände mig inte alls bekväm.
Det senaste året har jag varit lila i huvudet. Här på bilden är det tvättat ett par gånger men med färgbomb så färgen höll sig ändå bra, men till slut funkade ju inte det heller. Så när jag väl la i ny lila var jag ändå osäker. Den lila nyans som hade kommit fram var en blek lila. Den var så snygg! Min frisör sa att jag inte skulle färga bort den, för den var så cool. Likaså hennes kollega sa att det var snyggt. Men jag kände att det var för mycket utväxt och för mycket röda toner i det som inte blivit lika matt lila ännu. Så jag slängde i samma färg igen och det blev den lila jag ville ha igen.
Men nu sitter jag här, håret är invirat i en påse och jag har blekning i. Japp ni läste rätt, jag bleker mitt hår. Jag tror inte jag kommer vara blond i sommar, men jag ville försöka få bort så mycket lila och röda toner som möjligt innan jag lägger i den färgen jag vill ha. Nu blir det inget extremt, det kommer vara brunt eller något sådant, har lite tröttnat på dessa skarpa färger nu. Men det är ju jag, man vet aldrig vad jag hittar på i sista sekund..Jag ser inte exakt ut som på bilen här ovan, mitt hår är längre och näsringen är borta. Men jag tar nästan aldrig kort på mig själv längre för jag skäms så för hur jag ser ut. Jag väger mer än jag någonsin gjort och vad jag än gör går jag inte ner i vikt. Detta är hemskt för mig för jag vill inte se ut så här, jag skäms över min kropp. Så att tona ner färgerna gör väl att jag försvinner in i mängden igen. Där kan jag gömma mig och folk behöver inte se hur jag ser ut känner jag.
Brukar ni färga/bleka håret?
