I lördags hade vi kalas för Gabriel. Anledningen till att vi hade de nästan en hel vecka innan han fyller, är att Lucas åker till sin biologiska pappa imorgon fredag.
Redan till lunch bjöd vi in Jonas familj. Jonas kommer från Frövi utanför Örebro från början, och det tar cirka tre timmar att köra hit. Så vi tänkte att de skulle få lite mer tid när de ändå åker. Så vi bjöd på smidig lunch och hade en hel del tid tillsammans.
När resten av folket kom blev det fullt hus! Utöver oss fem i familjen, var dom 7 som kom från Jonas familj. Sen kom 16 personer till! Vi är många i familjen nu. Tre av dessa 16 var vänner men vi är så nära så jag ser dom som mina systrar.
Gabriel fick en balanscykel av mormor och morfar. Dessutom gav de ett presentkort som ska användas till nya skor när kylan släpper taget och låter värmen komma hit.
Gabriel fick en del kläder men också leksaker. Han fick även duplo av båda sina fastrar, ett set att ha i badkaret, och ett set att ha på golvet. Farmor (och farfar) gav byggklossar och Emelie (en av mina vänner) gav böcker. På det hela är både han och vi nöjda.
Gabriel var inte jätteintresserad av paketen, han har inte helt förstått än att det är saker i dom och att just dessa paket var till honom. Förhoppningsvis förstår han mer när han fyller tre år, eller innan dess, när det är julafton.
Istället fick pappa hjälpa till att öppna paketen. Just detta de håller på med blev Gabriel lyrisk över. Så fort han såg babblarna på kartongen så ville han öppna mar. Sen struntade han i alla andra paket. Att det var en balanscykel var han dock inte jätteglad över, han är fortfarande lite rädd för den och vågar inte testa.
Efter paketöppning blev det fika. I år struntade vi i tårta och gjorde istället kladdkaka. Dessutom att jag gjort chokladbollar. Till detta hade vi även vispad grädde, glass, choklad- och kolasås. Strössel och maränger. Massor av gott helt enkelt.
När kalaset var över var jag helt slut men inte fick man lägga sig. Gabriel var sockerhög och Mikael hade precis sovit. Det är ändå nackdelen, när man är vuxen med barn och man inte får gå och vila när man vill. Jag var så trött i kroppen och i huvudet, det bara snurrade, men barnen behöver ha en vuxen hos sig. Det var ju ingen fara med mig, jag var bara så galet trött.
Tycker inte ni också att det blir mycket när det är kalas? Först ska man se till att vi har ett datum, sen ska man bjuda in alla. Och där är jag och Jonas ganska olika. Jag bjuder in direkt så det är gjort, han kan vänta en vecka med att bjuda in, nästan så han glömmer bjuda in sin familj och har vi då otur så är det försent och de har andra planer. Sen ska det städas och fixas så man kan ta hem folk. Det ska bjudas på något att äta och något att fika. Kaffebryggaren får gå varm. Vi bjuder i princip alltid på frallor, det är någon gång vi bjudit på något annat men då har vi inte varit allesammans. Sen under kalaset så måste man hela tiden se till att det finns av allting eller att det finns nära till hands. Räckte smöret? Behöver jag skära upp fler frallor? Grönsaker, finns det så det räcker? Blev kladdkakan och chokladbollarna bra? Som alltid blev allt bra men man har ju tankarna som gnager i bakhuvudet så man blir ju trött av det.
Dessutom var det många barn, nästan hälften av gästerna var barn och då under 13 år. Så ljudnivån var extrem. När alla hade gått så var det så tyst att jag nästan började gråta. Jag hade inte insett hur hög ljudnivån faktiskt var. Men det märker jag aldrig förrän efteråt.
Vi är som sagt nöjda med kalaset och det är skönt att det är över. Idag ska vi som familj fira Gabriel. Han ska få sina paket vi har köpt och vi ska hämta mat på McDonald’s. Gabriel älskar när vi kommer hem med mat därifrån. Dessutom finns det fortfarande fika kvar från kalaset så det ska vi också njuta av under eftermiddagen.
Har ni några traditioner vad gäller födelsedagar och kalas? Bjuder ni familj, vänner eller hela släkten?
